Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.000 man i trakten af Kongsvinger. Rode med sina 1,000 man i
Ilede-marken och Elverum. Generalmajoren v. Arenfeldtl med reservbrigaden
4.000 man i Christiania, Draminen. o. s. v. Generalmajoren v. Maihender
med 2.000 man vid Fredriksvaern. Öfverstclöjtnanten v. Stabells förtropp
2.000 man sträckte en kedja från Krogfos i Höland till Skotborg sund.
Dertill komnio fästnings-garnisonernasc. Af en så talrik armé och under
det en stor del af Svenska försvaret var i Holslein, kunde man i
Sverige möjligen befara ett infall öfver gränsen. Men hvarken den yttre
politiken, ej heller Norges inre förhållanden voro af beskaffenhet, att
ett sådant rimligen borde företagas. Spannemålsbristen i landet var
omöjlig att afhjelpa, emedan oöfvervinneliga hinder mötte tillförseln
från Danmark. Endast hälften af den öppna jorden i Akershus och
Kristiansands stift lärer varit besådd 1813. Sannolikt var förhållandet
föga bättre i de andra stiften. Oaktadt den fiendtliga ställningen blef
dock Norrska folket vänligt behandladt från Svenska sidan. 1814 den
25 Febr. kungjorde fältmarskalken v. Essen, att all gemenskap mellan
enskilde personer på Svenska och Norrska sidan vore fullkomligt fri
och obehindrad; — att alla vårt lands egna produkter finge tullfritt
föras öfver gränsen; — att Norrska varor, bränvin undantaget, likaledes
finge tullfritt införas; — att alla i Sverige tillåtna och förtullade varor
jemväl finge utföras till Norge. Detta hade kunnat komma folket å båda
sidor om linien till godo. Men fördelarne häraf måste snart minska och
upphöra, sedan man erfarit att prins Kristian förklarat sig för Norges
regent. Essen såg sig då tvungen att den 28 Febr. förändra den gifna
tillåtelsen i så måtto, att tills vidare endast spannemål fick afyttras i 86
86 Det norske Feldtog i Aaret 1814, s. 12. Författaren till samma lilla skrift är en
både rolig och tapper föreläsare i krigskonsten. Hade hans råd för tillfället
varit kända och följda, så skulle Norrska armeen eröfrat Bohuslän, Dal,
Werm-land, Westergötland, Göteborg, Dalarne, Nerike, Westmanland, och gått rakt
på Stockholm, då Svenskarne måst anhålla om fred. Men på sidan 6 förråder
han sinnesstämningen hos generaler och stabsofficerare, som allvarligt afstyrkte
ett anfallskrig; och sid. 47 säges, att Norrska soldaten nu såg ut snarare som
et Pakcesel, än en man. Under många oblida förhållanden är det märkligt att
varsna sådana insigter och mod, som denne författares. Hans löfte var väl
icke så vidsträckt som Lövendals 1711, — hvilken lofvade Fredrik IV att
eröfra hela Sverige — men den skarpsynta fältherreblicken synes varit hos
båda lika stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
