Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fodringssätt skulle gifva vida mindre afkastning, än den inhemska. På
Baldernäs i Steneby socken är Engelsk boskap införd under sednare
åren. och vårdas äfven efter sin natur och sina medfödda vanor, hvilka
icke oluimnadt afbrytas eller ändras till migol sämre. Oxar används
allmänneligen i gårdsbruket, der jordegaren ej har för liten heinmansdel
att föda ett par. då hästen föredrages, såvida en sådan kan underhållas
på egendomen. Men ganska många bönder hafva hvarken oxe eller häst.
Allmänna boskapssjukdomar härjade åren 1598, 1601, 1648, 1667,
1750.
Hästarne, likaledes af gammal infödd ras, äro af medelmåttig
storlek samt ihärdiga, isynnerhet på vestra Dal. Att på härvarande
betesmarker vilja uppdraga hästar af större slag, lärer knappast lyckas.
Får underhållas till stort antal på vestra Dal och i Tössbo härad. Äro
i allmänhet grof-ulliga och föga gifvande. En blandning med någon
utländsk, härdig, ullrik sort, och en omsorgsfullare vård under
vint-rarne skulle tillskynda orten med all visshet fördubblad afkastning.
Fåren hafva den gamla Svenska svarta, gråa och till en del hvita färgen.
Så äfven med hornboskapen, hvilken i Wedbo härad liknar Finnarnes i
norra Wermland, så till växt som färg, samt jemväl deruti, att många
djur äro utan horn. Getter uppfödas numera till ringa antal, endast i
de vestra och norra socknarne.
Svinkreatur underhållas i mängd uti den sädesrikare delen af landet,
likaså gås-afveln der med fördel idkas.
ÅKERBRUKET. I äldre tider var detta mycket inskränkt. Nu
dere-mot synes den öppna jorden i allmänhet vara större, än att hon kan
vederbörligen brukas och häfdas. På de sista 50 åren har åkervidden,
på ängens och betesmarkens bekostnad, blifvit ansenligen förökad,
troligen nästan fördubblad. Det är nära nog en vurm att olikt och likt
bryta upp jorden till åker, utan att man allvarligt varit betänkt på att
öka hötillgången och ladugården. I förra tider sådde man litet, men
gödslade väl. Nu tvärtom. Derföre är åkern vanligen mager och gifver icke
den afkastning, som med bättre gödning skulle säkert förväntas. För
att visa skillnaden mellan förr och nu, må anföras utur boskaps- och
mantalslängden för år 163010 några exempel. I hela Frendefors pastorat
10 Uti kammar-arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
