Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnos då 697 mantalsskrifna karlar, nu 2.212. I Frendefors socken var
hela utsädet 290 tunnor, i Brålanda 151 tunnor, I Ryr socken 119
tunnor, summa på 119 hemman i pastoratet 560 tunnor, eller omkring 5
tunnor öfver hufvud på hemmanet. Nu är utsädet mer än tiofaldl
förökadt på det hela taget. Samma år såldes på Örs prestgard 10
tunnor. Men der föddes 6 hästar, 7 oxar, 20 kor och qvigor. 19 får, 14
svinkreatur. Pastor i Ferglanda sådde på prestgården o tunnor, födde
3 hästar, 9 oxar. 14 kor och qvigor, 6 getter, 20 får. 6 svinkreatur. 1
hela Dalboredden af Svanskogs socken funnos 83 karlmantal, nu 201. Då
såddes 37 tunnor, föddes 30 hästar. 58 oxar. 228 kor och qvigor, 213
getter, 149 får, 19 svin. Dalboredden utgjordes den tiden af 10V£
hemman. Nu innehåller Dalboredden 9Vs mantal och hade år 1845
manspersoner, mellan 15 och 60 år, 238. Genom efterfrågningar och öfverslag
är utrönt, att i Dalboredden för närvarande utsås 590 tunnor, födes
85 hästar, 20 oxar, 510 kor och qvigor, 20 getter, 836 får, 110 svin.
Om samma förhållande gällde mellan utsäde och boskap 1630 och
1850, så borde nu födas i Dalboredden ett mångdubbelt större antal.
I gamla dar, då man underhöll så mycken boskap, kunde åkern gödslas
väl hvartannat år, och skulle följaktligen gifva afkastning derefter; i
vår tid endast hvart 6:te år, som dock är det bäst ansedda
åkerbruks-sättet, men i allmänhet återkommer ej gödslingen förr än 7:de eller
9:de året, samt då ofullständigt. Nyodlad jord får vanligen vänta ännu
längre.
Nyodlingar fortgå årligen, såsom redan är nämndt, med snabba steg.
Man utvidgar åkern allestädes så mycket möjligen ske kan. Dervid
nyttjades flåhackning för 20 år sedan, så väl på grund som djup jord.
Torf-ven, upptagen med spade eller bred hacka, uppställdes i små högar på
fältet att torka. Brändes sedan, hvarpå askan utspriddes. Första året
erhölls vanligen en rik skörd. Derefter plöjdes. Men emedan växtmyllan
uppbrändes, blef jorden försämrad. Ett annat, mindre skadligt sätt har
sedan inträdt. Man plöjer fältet genast, tager 2:ne plogskifvor för hvarje
åkerteg att brännas till aska. De afskäras med spade, uppställas till
torkning, brännas och askan utsprides. Emellertid är denna gödning
endast för första året, och hvad som blifvit brändt är utan gagn för
framtiden. Deremot om denna torf upplades i högar att multna, helst
hvarftals blandad med bränd, osläckt kalk, omskyfflad, och sedan, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
