Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humla odlas numera till knappt husbehof. Förr till icke obetydligi
af-salu inom Dalskogs och llesselskogs socknar. Biskötseln idkas med
fördel i Sundals och södra delen af Walbo härad. I öfrigt iir den mer eller
mindre försummad. Trädgårdsskötseln kan sägas vara nära nog ingen,
utom på några herregårdar. Der de fordna sätesgårdarne kommit i
allmogens ego, luifva trädgårdarne förr eller sednare gått ut. Kommer
hem-mansklyfningen att fortgå såsom hittills, är mer än sannolikt, alt om
hundra ar knappast ett enda fruktbärande träd skall stå qvar.
Allmänna svåra missväxter har jag funnit antecknade för följande
år: 1620. 1635. 1644. 1648—1650, 1652. 1660. 1666. 1672, 1675, 1686,
1689. 1690, 1693, 1719. 1747. 1748. 1772, 1781. 178,2. 1785. 1798—
1800. 1803, 1807, 1808, 1812. 1317, 1826, och nära missväxt 1837.
Under sådana år har barkbröd måst anlitas i Wedlto samt delvis i Walbo
och Tössbo, hvarförulan understöd måst lenmas af kronan. År 1809
skänktes hit af ett välgörande sällskap i London 200 tunnor hafra och
200 tunnor korn.
SKOGSHUSHÅLLNINGEN! Under hedna- och medeltiden var detta
landskap till största delen en urskog, såsom dess namn Marker utvisar.
Da öfvade man icke omåttligt den konsten att nedhugga omogen skog
och till stor del bränna upp den vid stubben, hvilket här kallas att kasa,
och derefter på den svedjade marken så råg. Det var egentligen Carl IX,
som — först genom exemplet, användt på hans egendomar i Wermland,
derefter genom inflyttade Finnar, hvilka redan 1583 voro i den orten11,
och tillika genom ett formligt påbud till Wermlänningarne d. 21 Sept.
158711 12, hvarmedelst hvarje bonde vid straff ålades att hvart år så en
tunna råg i svedjefall, — gaf riktig fart åt detta skogsödande i våra
vestra gränsorter. Det som då var en nödvändighet för landets uppodling
och befolkning, har sedermera blifvit en af de mest verkande orsakerna
till skogsbrist och deraf följande olägenheter.
Åren 1604—1611 hemtades en myckenhet ek- och furuvirke,
mastträn, spiror, timmer, sågblockar och 30,000 ”pipholt” samt plank och
bräder och flera tusen famnar ved för statens behof till Elfsborgs
befästning, till flottan, till slussarne vid lilla Edet och skutbyggnad vid
11 Hertig Carls registratur i riksarkivet s. å. fol. 6.
12 Derstädes 1587, fol. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
