Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bonde på Dal, anförande att skäppan härstädes vore alltför stor emot
skäppan i öfriga Sverige, hvaröfver kammarkollegium resolverade den
11 Okt. 1642, att han icke hade något skäl till klagan, ty utlagorna böra
utgöras såsom förr brukligt varit. I annat fall skulle kronan efterskänka
den ena skäppan, eller 1/5 på hvarje tunna, hvilket icke kunde beviljas.
Detta öfverensstämde äfven med riksdagsbeslutet 1582, enligt hvilket
väl nya tunnor skulle brukas i uppbörden, men levereringen ske efter
hvarje landsändas sed och bruk. Rimligen kunde väl ej heller annorlunda
ske. Ty om tunnemålet t. ex. förändrades från 40 kappar till 16 kappar,
så skedde väl detta icke i den meningen, att tiondegifvaren skulle få 24
kappar efterskänkta på hvarje tunna, utan borde han efter förändringen
erlägga samma belopp, som förut eller innan denna förändring med
målkärlens storlek företogs. Bland riksdagsbesvären från Dal 1672 finnes,
mot förmodan, den anhållan att återfå det gamla målet, som var i
konung Gustaf I:s tid, hvilken begäran afslogs. Med anledning af
riksdagsbesvären 1686 hade kammarkollegium nedsändt till orten ett helt, halft
och fjerdedels tunnemål af koppar, hvarefter landshöfdingen Eldstjerna
låtit göra hela, halfva och fjerdedels tunnor af trä samt lemnat dessa till
alla städer och kyrkor i länet. Han inberättade likväl den 14 Aug. 1690,
att blott Göteborg inrättat målet derefter, hvilket i de öfriga städerna
och på landet endast begagnades vid kronotionde-uppbörden. För öfrigt
användes gamla målet, hvilket man ej vill aflägga, emedan säden
derefter uppköpes och man dessutom icke är van vid annat än skäppemål.
Men beräkningen af 5 skäppor i tunnan hade icke lång varaktighet.
Genom kongl. brefvet den 31 Aug. 1698 beslöt Carl XII, att målet med 5
skäppor i tunnan skulle afskaffas i Skaraborgs län och 4 skäppor derefter
räknas för en tunna, samt befallde kammarkollegium tillse, om icke
samma stadga kunde lämpas på Elfsborgs län. Landshöfdingen Macklier
i Wenersborg gaf följande utlåtande härutinnan till kollegium den 11
Juli 1699: ”På denna orten hafver aldrig något tunnemål varit brukligt,
utan allenast skäppor, hvarpå ock kronans jordeböcker äro inrättade, och
att afradsspannemålen sammaledes af gamla tider utgått efter det gamla
målet, som nu kallas den stora skäppan, jemväl ock gärdespannemålen.
Samma räntor böra ännu efter detta mål utgå. Hafvandes fuller i gamla
tider varit, såsom det ock ännu brukeligt är. att när en nämner eller
ackorderar om en tunna spannemål. så förstås dermed 6 skäppor efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
