Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den annorlunda beskaffade indragningen af kyrkogodsen under Gustaf
Wasa, och livad derined sammanhang egde, fordrar en omständligare
redogörelse.
Vid Westerås riksdag 15274 var indragning af andeliga gods, såsom
Gustaf yttrade, påkallad af flera orsaker: kronans ränta var för ringa
att dermed underhålla det myckna folket, som för kriget med Danmark
behöfdes5 * 7; en konung behöfde mer till hofhallning, än en
riksföreståndare0: slotten voro förfallne; medel erfordrades, i fall giftermål
skulle ske med någon utländsk furstinna"; ridderskapet, som dock Gudi
lof växte till igen, var mycket försvagadt, att deras gods till större
delen kommit under kyrkor, kloster, prebenden, begängelse etc.8, och
4 Miernman, Riksdagsbeslut, I. s. 56 o. f.
5 Under sådana omständigheter hade man att välja den, enligt förra tiders
exempel, gamla åtgärden att indraga hvad som emot landslagen kommit under
andeligt och verldsligt frälse sedan 1454, och dertill bevilja särskilda gärder.
Gustaf begärde endast de andeliga godsens indragning, som äfven ständerna
biföllo. Men icke tänkte de på, än mindre biföllo, att räfsten skulle sträckas
utöfver ifrågavarande år. Detta hörde till ”den statskonsten att sjelf blifva
den störste jordegare i Sverige” (Geijer, 2. s. 231), och var väl ännu en
hemlighet för ständerna.
Nu var kronans ränta för ringa till hvarjehanda behof. Men Gustaf måtte
ansett den dertill öfverflödig när han sedermera delade riket i flera
fursten-dömen bland sina söner, hvarigenom både konungamakten och kronans räntor
ännu mer förminskades.
r> Men Sverige hade förut haft kungliga hof.
7 Sådana händelser voro tillförne icke obekanta, och Svenska folket fick äfven
efter kyrkogodsens indragning lära hvad bröllopsgärder betydde.
s Uti sin framsättning till ständerna förklarade Gustaf, ”att kronan och
ridderskapet näppeligen hafva tillhopa tredjeparten emot det prester och munkar,
kyrkor och kloster hafva.” Det säkra är likväl, att konungen då omöjligen
kunde känna förhållandet, emedan fullständiga jordeböcker öfver rikets
fastigheter ej funnos i kronans ego och register öfver kyrkogodsen ej kommo
konungen i handom förrän omkring 20 år derefter (se Handlingar rörande
Skandinaviens historia, del. 22, s. 336). Emellertid har denna konungens obestyrkta
uppgift blifvit tagen för god af de flesta författare i Svenska historien, och
synes ännu vilja hålla sig qvar, oaktadt ingen, så vidt jag kunnat utröna,
företagit sig att efter jordebokshandlingar reda förhållandet, det enda sättet att
komma till sanning. För Carlstads stift har jag gjort en liten början dermed.
I detta stift utgjorde de andeliga godsen icke en åttondel emot det kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
