Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handla med Dalboarne. Efter nuvarande pris på kloekmetall uppgick
klockskatten här på Dal till omkring 14.900 r:dr rgs41. Vid samma
tid måste en in silfver och penningeskalt hafva utgått af det ”i
kyrkornas kistor vore”4-. Kyrkorna voro nu i det närmaste rensopade.
De hade likväl ännu något silfver qvar. Äfven detta ansågs troligen
för öfverflöd, borde insamlas och gömmas i herr Eskils gemak samt
begagnas till andra ändamål. Unionskungarne brukade mycket
utlänningar till fogdar. Konung Gustaf utnämnde den 8 Dec. 1539 en
utlänning, Georg Norman, till superintendent öfver rikets biskopar och
presterskap, hvilken skulle visitera allestädes, af- och tillsätta
kyrkoherdar m. m.. enligt fullmakten. Lti denna finnes visserligen icke någon
föreskrift för Norman att beskatta kyrkorna, borttaga samt till konungen
och drottningen öfverlemna det guld. silfver och klenodier, som han
och hans följeslagare, biskop Henrik i Westerås, äfven född utlänning,
ansågo onödigt för folket att hafva i sina tempel; men af ett qvitto den
23 Febr. 1541, som Norman af konungen emottagit, inhemtas dels att
han 1540, sannolikt i början af året. varit i Westergötland, hvartill
Dal hörde, dels att han tagit silfret på konungens befallning, och torde
således denna befallning varit en hemlig artikel till Normans fullmakt
samt ett icke ovigtigt ändamål med hans resa. Denna tycks hafva gått
ovanligen fort, då han på omkring i/o år medhann visitera hela Skara
och Linköpings stift. Att han uträttat sitt kall med allt nit kan inhemtas
af qvittenset43. Hvad godt han ”i the andelige saker” härstädes
uträttat, känner efterverlden icke. Men i 1557 års bok i kammar-arkivet
öfver årliga räntan på Dal synes, att reformationsverket gått så
grundligt tillväga, att 4 sockenkyrkor, Skållerud, Dalskog, Bäcke och
Tissle-skog, samt 3 kapell, Östanå, Mustasäter och Norby. — troligen äfven
N. Hedan i Dalboredden, ehuru den icke nämnes, — voro öde. 1531
utgjorde Norby både klock- och silfverskatt, Östanå klockskatt och
Mustasäter silfverskatt. De nämnda sockenkyrkorna likaledes sin afgift.
Men 1557 voro de, som sagdt är. öde. Kyrkorna hafva sedermera
blif-vit uppbyggda, anmärkningsvärdt nog, 2:ne af dem, Dalskog och Bäcke,
41 Se bilagan om klockskatten.
42 Se bilagan.
43 Thyselius, 2. b. s. 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
