Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter efter huru stadens embetsmän aflönades. så far man ett annat
begrepp om ortens ansenligbet. Borgmästare och rad voro alldeles lönlöse
ännu år 1704, då rådmännen, i saknad af lön. samtelige afsade sig
tjen-sten. Det var en kommunalstyrelse för godt köp. hvilken icke bar sig i
längden, sedan staden börjat blifva nagot mer än en större bondby.
Ej förr än 1721 erhölls Åmåls första aflöningsstat, då borgmästaren
tillerkändes 250 daler och de 4 rådmännen 40 daler hvardera. Stadens
kyrkoherde hade ännu 1786 endast 50 r:dr i lön.
Borgerskapet slog sig tidigt på trävaruhandeln, i följd af kongl.
resolutionen på Brätte riksdagsbesvär den 11 Mars 1642 (se l:sta delen
sid. 272). Öfverenskommelse slöts med Carlstad och Wenersborg. Men
man efterlefde den icke. Mot densamma höggo Åmåls- och
Wenersborgs-boarne master i Jösse härad, hvarföre generalguvernören 1649 befallde
landshöfdingen Langrrian sådant förbjuda samt på dem hafva ett
vakande öga. Icke dess mindre drefs denna rörelse och man lemnade ett
visst antal master till amiralitetet för att slippa åtal. Man till och med
drog en tvist inför konungen 1664, rörande fördelningen af denna
utgift till amiralitetet. Sedan söktes tillstånd -att få handla med master,
men afslogs, och tilläts endast handel med spiror och blåekar uti
uti kongl. resolutionen den 13 Okt. 1668. Uti kongl. resolutionen på
stadens riksdagsbesvär den 13 Dec. 1672 heter det: ”att idka trähandel
kan dem intet beviljas, utan måste staden hellre beflita sig om
manufakturer i dess ställe, hvilket dem till större uppkomst lärer anlända. ’
Men detta kongl. beslut lärer icke blifvit efterlcfvadt. ty så väl stadens
borgmästare, som flera stadens invånare tilltalades för olofligt
mast-och blåckhygge 1674. Skogskommissionen s. å. ordnade trävaruhandeln,
då staden åter erhöll denna förmån att handla med trävaror (1 :sta
delen sid. 273). 1686 den 10 Nov. fick staden rättighet att årligen
hugga 300 dubbla blåekar. 1697 ingaf staden underdåniga besvär
deröfver, att allmoge, adel och prester sålde trävaror till andra än
borgerskapet, äfvensom att bondeskutor gjorde 7 å 8 resor årligen
kring Wenern med bräder och näfver till salu. dermed tullen försnillad
blefve. Städerna voro ofta i tvist sinsemellan om förtjensten af
trävaruhandeln, hvilken efter allt utseende var ganska fördelaktig. L lider
de 5 åren 1710—1714, lemnade Åmalsboarne 3.868 master. 2.122 dubbla
blåekar, 18 alnar långa, till Göteborg. Trävaruhandeln på Byelfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
