Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen sannings drift fördes närmare sin utveckling. Deremot befinnes,
enligt historiens vittnesbörd, den yttre omstörtningen bland hans första,
fortfarande förnämsta, om just ieke enda s\ften. Onekeligen var detta
också det indrägtigaste. ”Sköflingen väckte i hög grad folkets missnöje."’
Klandret öfver denna sköfling är således icke en sednare tids foster.
Tvärtom är det samtidigt med händelserna, uttaladt af mer än en man.
låt vara stundom i grofkorniga ord. men också öfver alltför grofkorniga
handlingar.
Om en envåldsmakt utfärdade befallning till sina tjenare dels att
insmyga i kyrkorna för att derifrån åt henne hemföra deras redbarheter,
”så hemligen att presterna der intet af veta skola.” dels utsände ombud,
som öppet borttogo sådant gods. dels oåtspordt och obetaldt frantogo
för-samlingarne och hela denna ort de fastigheter, som man antingen
lagligen köpt, eller lagligen fått till skänks för allmänna, nyttiga ändamål:
så skulle, — äfven om andra närskylda våldsgerningar icke förefunnos.
såsom under första reformationstiden. — sadana maktens grofva
missbruk svårligen af den moraliska känslan, eller af någon kristen kyrkas
eller sekts trosbekännare kunna urskuldas, än mindre skrifvas in i
räkningen bland Guds nådeverk. Hvarje fråga om lagjig eganderätts
öfver-flyttning måste af laglig domstol afgöras. icke genom dens beslut, som
har verkställande makten eller det tillfälliga våldet i sin hand. Detta har,
alltsedan kristendomens anda fick intränga i samhällsordningarne och
lagstiftningen, varit erkändt, under reduktioner före 1527 äfven öfligt.
Det häremot stridande, godtyckliga, sådant det vid och efter
reformationens början visat sig. eller kan komma att visa sig, torde således af
samtid och efterverld aldrig böra öfverstryrkas med harfoten. eller
om-gifvas med blomsterhäckar, emedan dessa skulle kasta en mörk och
o-förtjent skugga öfver allmänna moralen och kristendomen. Reformatorn.
— han må röra sig åt hvilket håll som helst, - måste ovilkorligen Iemna
den lagliga eganderätten oantastad af godtycket, så länge han ej kan
uppvisa någon paragraf i den gällande lagen, hvilken stadgar den
Jesuitiska läran att ändamålet helgar medlen. ”Derigenom sörjer han för den
rättvisa lagskipning och den aktning för lag och rätt. som äro \ilkor för
samhällets bestånd, trefnad och lycka."
Man har äfven nyligen af allmänna tidningarne ■’ett. att Orleanska
prinsarne på detta skäl vågat i allvarsamma ord besvära sig öfver injurier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
