Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och plundring af deras egendoni, ehuru rofvet i Frankrike icke nu,
såsom fordom i Sverige, till större eller mindre del ingått i den
maktegan-des egen kassa. Det bör ej förmodas (ty magis arnica veritas), att någon
historieskrifvare skall tyda dessa deras uttryck såsom smutskastning,
eller uppföra de klagande på listan bland smädare derföre att högsta
maktens innehafvare är starkare än mången genom allmänna folkrösten
och arméen, och åtminstone hittills lyckats uträtta det ovärderliga goda
att qväsa landets hydra, — eller om samma makt äfven förmådde qväsa
den för en eller flera mansåldrar.
Må alltid fullkomlig rättvisa ske och loford gifvas en hvar, 9å länge
han verkar inom laglighetens område till mensklighetens väl, men också i
motsatt fall ett lika öppet, osockradt klander! Ty om ock genom Guds
milda försyn något godt stundom kommer i följe med en omoralisk
gerning. så är detta hvarken en slik mensklig gernings eller
gernings-mannens förtjenst och berättigar oss icke att öfverskyla eller urskulda
dem.
Såsom slutord har jag tagit mig friheten hänvisa till en jemförelse
mellan sednaste katolska och sednaste reformationstidens gifmildhet mot
fromma stiftelser, för att fästa uppmärksamheten på menskliga intresset
härstädes i denna rigtning, hvaraf det vill synas, att detta intresse icke
afsvalnat, än mindre upphört. Jag har äfven dristat uttala det visserligen
icke obehöriga eller fördömliga deruti att, vid bedömmandet af till och
med stora historiska personers handlingssätt, oskrymtadt, oförtäckt och
allvarligt ogilla deras uppenbara, otvetydiga afsteg från den moraliska,
kristeliga och medborgerliga lagens bud. Chacun le sien, ce n’est pas trop.
Kila den 3 Maj 1852.
A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
