Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fru Holmelin söker sig om efter en piga ifrån landet, och hon träffar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättskaffen och sedlig man, han hade alltid hyst
misstankar eller mindre godt begrepp om alla dessa personer,
som löpa till hufvudstaden att erhälla tjenster. ”Jag
förlåter hellre stockholmsflickorna att de äro som de äro,”
sade han; ”de visa sig dock flinka och ganska raska i
sitt slag, blott de bekomma sysslor, som de förstå; men
de der anländande hjonen komma icke gerna hit, utan
att hafva någon bitter afsmak för den sköna och redliga
bygd, hvaruti de blifvit födda. De fördas till Stockholm
i hopp om att vinna ett makligare lif och blifva
uppklädda. Alltså äro de säkert latare och dummare än man
kan föreställa sig. Har jag orätt, min hustru?”
Fru Holmelin, som var från Vestervik, kunde icke
vederlägga sin man. Men hon kände sig icke fullt
öf-vertygad af hans ord, utan bad honom att en gång få
försöka. ”Jag har dernere på Hötorget sett en ung
menniska, som jag tror du skulle gilla,” svarade hon. ”Hon
rår sig visst sjelf, och vill kanske ingen tjenst hafva; ty
hon sitter och säljer granris och viskor vid sin egen kärra,
hvilken hon kör in. Men jag går icke ifrån att hon ser
mig ganska förnuftig ut.”
”Ja, vill hon här såsom landtflicka ingen tjenst vinna
i Stockholm,” svarade Holmelin, ”så är hon säkert ganska
förnuftig. Men då ser jag icke heller, huru vi skola
bekomma henne. Helst för någon billig städsel: jag har
icke råd att gifva ut för stora piglöner.”
”Låt mig dock få försöka en gång att tala med den
flickan. Det går ju an att höra på ett svar?”
När den hederlige, unge och i sig sjelf rätt
fryntlige kogubben, hennes man, härtill gaf sitt bifall, så
beslöt fru Holmelin att icke länge dröja. Årstiden var
något emot hösten, men dagen vacker, så att hon icke
brydde sig om att taga kappan på, i synnerhet som den
behöfde sparas. Likväl, emedan hon tyckte sig böra ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
