- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
6

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fru Holmelin söker sig om efter en piga ifrån landet, och hon träffar en - 2. Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast lofva mig och det prompt: tag ingen städsel af den
der herrn!”

”Åh, tycker frun? Jag har väl annat göra än taga
städsel nu. Men visst bjuder han bra, det gör han.”

”Tänker du då verkligen taga tjenst åt hösten?”

”Om jag det rätt vet.”

”Kom hem till oss, så fort du kan; vi skola språka.
Jag har fått någonting, som jag vill skicka ut åt din
syster Katrina, vet du.”

”Se på! det var rart!” Med dessa ord gjorde Greta
en liten högst liflig nick, som tydligt tillkännagaf att
hon ville helsa på fru Holmelin, innan hon åkte ut till
landet.

KAP. 2.


Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen
får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten.



Sedan granrisflickan kommit hem till herrskapet
Holmelins, blef hon mycket väl emottagen. Frun hade
bekantskap med henne förut, så att hon både visste
hvarifrån hon var hemma, samt att hennes syster Katrina
nyligen blifvit gift och satt sig ner som sin egen på
Grimstahamn, ej långt ifrån Stenhugget. Greta berättade
nu för fru Holmelin att gamla Lisa kanske snart
ämnade lägga ned hela viskhandeln, så vida icke hon, Greta,
ville fortfara med att hvarannan lördag åka in för
hennes räkning. ”Men det finner jag mig på längden icke
vid,” tillade flickan, ”ty en kan icke lefva på landsvägen
och fara till torgs i all sin tid. Det kunde så vara, om
jag hade mitt eget att försälja, och något som förslog;
men detta är som en pinne i qvarnbäcken.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free