- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
11

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten. - 3. Sköna Margret får i tankarne att blifva sin egen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Jag ger mig till en fru, som heter fru Holmelin på
Oxtorgsgatan.”

Vaxmyras-Anders upptog en näckros, som vattnet
kastat på gräsvallen; den räckte han åt Greta, med en
mycket artig bugning, hvarvid luggen hel och hållen föll
fram om ögonen. Greta nickade muntert och sade; ”Det
är tid på det! det är långt, långt dit ännu.”

Hon vände sig hastigt bort och gick upp åt kyrkan
till sina föräldrar. Lång-Anders vek af åt njurstafolket
till, och han låtsade också se ut, som om ingenting händt.

KAP. 3.


Sköna Margret får i tankarne att blifva sin
egen.



Några år förgingo nu i staden, om hvilka vi endast
veta att tala i korthet. Fru Holmelin blef allt mera
belåten med sin flinka och trogna ladugårdspiga, och herr
Holmelin gaf, efter ett halfår, sin fru en ny hatt, till
uppmuntran för att hon anskaffat ett så förträffligt
tjenstehjon. ”Jag hade aldrig trott detta vara möjligt i
Stockholm,” sade han, ”och du skall få se att Greta icke
har i tankarne att alltid förblifva hos oss; hon synes mig
dertill något för god. Detta må dock vara sagdt oss
emellan.”

Likväl var det ingenting vidare utmärkt med flickan
än att hon af hjertat älskade sina sysslor och allt bättre
förstod dem. Emedan hvar och en här i verlden har
tycke för sitt, så fann hon ett stort behag i kreatur,
synnerligen kor, och sådan hade hon ända från barndomen
varit. Derföre höll hon så rent, snyggt och friskt i sitt
sköna fähus och ansade sina kräk så väl, att de trifdes.
Huru det står till med kreaturen och deras begrepp, veta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free