Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. De åka till Härsby och Skansen. De få allt så, som de behöfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlemna sig till det, som han mest älskade och
förstod här i verlden, nemligen att röka fläsk.
Så hade nu Greta sina sex kor, för ett halfår, utan
annan betalning än blott att föda dem. Det var bra.
Men mycket återstod. Hvarifrån skulle de få till lifs?
Man beslöt att åka till Skansen.
Med Skansen var det så, att förnäma och rika
herrskap från Stockholm, det ena efter det andra, brukade
hyra det till sommarnöje af egendomsegaren på Edsberg.
Men den, som nu höll Skansen, hade hela sommaren varit
bortrest och ingen boskap haft under tiden, så att allt
hö låg i behåll. Härom hade Greta hört talas och tänkte:
”Jag undrar hvad de der vilja med sitt kofoder öfver
vintern?”
Gårdsdrängen Niklas, som vaktade Skansen, var en
förnuftig man och underrättade dem med nöje huru allt
stod. Han trodde att hans herrskap rätt gerna för en
liten penning skulle sälja allt det inbergade fodret, efter
det visserligen icke sjelft nyttjade sådant. Likaledes
stod fähuset obegagnadt. ”Och hvad boningsrum
vidkommer,” menade drängen småleende, ”så ämnar jag för min
person flytta vid instundande mikaeli; ty här behöfs just
ingen käft, när snön kommer, och jag leds att sitta allen.
Alltså måste ni väl kunna erhålla den här kammaren och
köket bredvid, om ni vill,” slutade han. ”Snygga och
varma äro rummen nog, fast spisen behöfver lagas och
spjellet har fallit ned.”
Saken slöts så, att Niklas Jönsson, som var af
samma muntra lynne som Anders, följde de åkande, till
fots, ett godt stycke på hemvägen, ja ända till Silfverdal.
Han lofvade vidtala den man i Stockholm, som hade hans
herrskaps saker om händer, att han måtte släppa höet.
Anders bjöd Niklas en aftonvardssmörgås jemte litet till.
Greta såg detta med mindre nöje, icke för att hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
