Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanatorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1512 SANATORIER
För 50 år sedan var Berck endast en fiskeby. Den
ringa person, som först arbetade där i barmhärtighetens
tjänst, skulle säkert icke kunnat göra sig en föreställning
sm nutidens Berck-Plage (stranden). Genom staden Paris’
sjukvårdsförvaltning hade år 1857 några pariserbarn,
blivit utackorderade på landet i närheten av Berck.
Sundhetsinspektören i arrondissementet, D:r Perrochaud, fann
bland dem flera, som ledo av skrofulos i dess
värsta.former, utslag, sårnader, bulnader och dylikt. Han beslöt
då att pröva, vad havsbad kunde verka på dessa små
miserabla medborgare. De anförtroddes för den skull
åt en änka, gumman Duhamel^ och det är denna goda själ,
som är den första framträdande personligheten i det stora
kustsanatoriets historia. En av dess höga salar bär
hennes namn- Hon har också blivit besjungen i en engelsk
sång, en »nursery hymn», som i fri översättning lyder
ungefär så här: »Det var en gång en snäll gammal
gumma, som bodde vid kusten. Hon tog i sin vård sjuka små
gossar och flickor och sade till dem, att vid havet skulle
de söka en skatt. Men som det var rätt långt till
stranden och icke alla de små sjuklingarna orkade gå dit, tog
hon och satte dem på en hjulbår, och så bar det av ut till
vattnet. Där fingo de ligga och plaska och gräva i
sanden, och se’n rullade hon dem hem igen. Om den sökta
skatten sade hon: Mina kära barn, finnen I den icke i dag,
så skolen I säkert finna den längre fram, och den skatten
är den dyrbaraste av alla skatter, ty den är — hälsan.»
När Duhamel, redan gammal då hon började, efter ett par
somrar måste sluta, övertogs hennes verksamhet av en
annan änka, av samtid och eftervärld kallad
»Mananne-toute-seule», den ensamma Marianne. Hon hade mistat
både man och barn i kolera och levde ensam i en stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
