Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
om företrädet mellan den IFippokratiska och den arabiska åderlåtningsmetoden,
lyckades hemföra segren åt den förra och dermed äfven åt många andra llip-
pokratiska åsigter. Man kan väl i våra dagar vara böjd att undra öfver,
huru en återgång till några mer än tusenåriga auktorer kunde utgöra ett
framsteg inom en sådan vetenskap som medicinen; det bästa svar, som derå
kan gifvas, blir ungefär klädt i samma ord som den lärde KURT SPRENGEL
derom anför ’). Den vigtigaste fördel som den återuppvaknande Hippokratiska
metoden bragte läkarevetenskapen, var den att uppmärksamheten leddes på na-
turen sjelf och att man lärde observera densamma. Ända dittills hade läka-
nes enda förtjenst bestått deri, att de bibehöllo Arabernas och Arabisternas
ofelbara påståenden i minnet och att de efter sina föregångares patologiska idéer
sökte diagnostisera och behandla förefallande sjukdomar. Här och der sökte
någon meddela en egen iakttagelse. Granskar man «dessa närmare, finner man,
att iakttagaren icke förstått den sanna observationskonsten, och huru hans af-
sigt egentligen är att genom sitt exempel ådagalägga de stora mästarnes ofel-
barhet.
På ypperligt sätt uttalar ZIMMERMANN domen uti dessa frågor sålunda:
”iakttagaren skall endast förklara naturen genom naturen sjelf. Den som vill
förklara den genom hypoteser, betraktar den genom hypoteser på samma sitt
som en gulsotspatient betraktar verlden igenom sin galla. Godtyckliga satser
och dogmatiska lärobygnader äro lika skadliga för läkaren som lidelse för hi-
storieskrifvaren. De fördunkla de skarpaste ögon, de rubba den bästa intelli-
gens, de upphäfva all noggrannhet i iakttagelsen, de blanda förnuft och oför-
nuft om hvaranda. De äro fiender, hvilka man mäste bekämpa”. Så gick det
medeltidens läkare. De förklarade naturen genom hypoteser och kommo der-
före icke längre. Till och med längtan efter högre fullkomning felades dem;
de ansågo den medicinska kunskapens system fulländadt. Nu uppträdde fram-
stående män och bekantgjorde den ypperste takttagares verk. Det flitiga stu-
diet af: HirroKkraTEs ledde till efterbildning och läkarne bemödade sig att göra
lika goda observationer och skrifva lika ypperliga sjukhistorier som han, att
utforska orsakerna, som sammanbundo sjukdomsfenomenen, och detta utan hänsyn
till godtyckliga satser och systemer. Så uppstodo de många goda iakttagelser,
som stamma från renässanstidens Hippokratiska läkareskolor.
!) Jfr. Versuch. e. pragm. Gesch. d. Arzneikunde, Bd. III. Halle. 1801. s. 74 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
