Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om bättringen - 39. Ack, Herre, wår Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 39 ^
6. Dn straffar oss, wi i högmod gå
fort, Wår wilje har sramgållg, men ej
hwad du will; Köttslusta och högfärd ull
hålles för ftort, men dn aktas litet, som
wor’ du ej till. Så wauwördas nu din’
heliga bud; Mell du will oss lära, att
du är dock Gud.
7. Ack, hade wi lärt att lyda din^ båd,
Och deraf lärt smaka hur ljuflig du är!
^ärt källua wår Gud as kärlek och nåd,
Då woro wi salige här och se^n der. Men
känna dig, Gud, as diu wredes hand, Det
är en sörskräcklig förhärjelfens brand.
8. Ack, se dn härtill, förskräcklige Gud!
När diu wrede brinner, så flyr allt för
dig; När dn låter gå ditt dnndrande ljud,
J bäswande böja då himlarne fig; Men
menniskan blir dock icke förskrämt, Hon
fer wäl din wrede, men syndar dock fräckt.
9. Ack! hwad sknll^ dn nll mer din
wingård ha gjort? Du mildelig öppnat
en brnlln full af nåd; Af nåde och frid
ock oss det kllngjort, Oss gifwit din lära
och heligste båd; Men wingården din dig
wilddrnswor bär, Och sjelf siua frukters
plauteriug uppfkär.
10. De rasa rätt fast, som hjortar i
brunst, Oeh ila i eglla begärelsers id ;
Ditt ord mall wäl hör; men håller förduuft,
För iutet att spilla bort nådenes tid^ Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
