Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om bättringen - 41. Min själ, brist ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ N:o 41 117
11 ^^in själ^ lwist ut i idel smärta,
^ ^ J ängsligt och bedröfwadt mod;
utgjut ditt jemnlersregll, lllitt hjerta, Och
gråt en ymnig tåreflod. Dn har den ftore
Gnd lnotbrntit, En Gnd af ontsäglig nåd,
Hwars milda godhet aldrig trutit, Mell
du har brutit mot hans båd.
2. Si, synden är, soln dig will döda,
Ett ewigt mörker är din lön ; Will
nå-den icke öswerflöda, Så blir din lön i
swafwelsjön. Ack se, för hwilken skuld
du hästar, Så sramt du blifwer syndens
träl! Afgrnndens portar, dödens käftar,
De wilja slnka upp min fjäl.
3. O Gnd ! ack hwilken usel wåde Mill
arma själ är råkad i; Du är af
olltsäg-lig llåde, ^åt mig i syndens garn ej bli.
War nådig, nådig, milde Fader ! War
mild och nådig, war mig hnld; Ty mer
än många tnsen grader, Är nåden större
än min skuld.
4. Min synd, hon qwäljer mig mitt
hjerta, Jag ångrar innerlig min’ brott ;
Jag ängslas 1111 i bitter smärta, Att jag
isråll din wäg har gått. Ack! låt din
stora kärlek brinna, Tänd upp diu blida
godhets sol, ^åt mig din milda tillgist
finna Jnsör din himla nådostol.
5. Det är dill Son, soln mig rallso
nat, Det är mill brist, som han uppfyllt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
