Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om en sann och falsk Christendom - 110. Ack, menniska! erkänn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 N:o 116 ^^^^^ ^
8. Det hålles ofta bön och sång, Men
sker, Glld bättre! mången gång Förlltall
kraft och Anda; Ty hjertat, soln skull’
offras Gnd, Är fullt as werldeus
buller-ljud, Som minnet sör till handa. J sinnet
fåfäng jordisk ting, Soln förer tankarna
omkring Och tiden så sörhalar, Att icke
kännes Andans kraft, Ej heller smakas
lifsens saft Af det, soln munnen talar.
9. Att man, näst Glld, bör rältelig
Sin nästa älska hjertelig, Plär osta nog
beskrifwas; Men kärlek, ja, naturlig frid
Ar dock förswnnnen i wår tid; Derföre
ser man drifwas Så mycken falskhet och
orätt, Samt öswerwåld på många sätt
Bland höga och bland låga. Det öfwas
hat ^ch bitterhet, Och utaf hjertans
wi-drighet Är ell den andras plåga.
10. Att wi här lefwe på en ö, Och
måste allesamman dö, Det må ell hwar
bekänna; Men sätta likwäl mest sin lit
På werldslig^ ting, ja, så med slit Och
sorg derester ränna, Att ock deröfwer
glöm-mes bort, Att lifwet är så ganska kort.
Fast osla taladt blifwer Om dödens stnnd,
dess owisshet; ^ikwäl i syndig wårdslöshet
Mall tiden mest fördrifwer.
11. Wi wete, att ell ewig död, Guds
stränga dom, med ångst och nöd Pä
syn-dig lnsl skall följa. Det lär’s och höres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
