Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om tålamod och beständighet - 113. War ej orolig, men förnöjder, Du, min själ! - Om Helgelse - 114. Hur’ få beflita sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 N:o 1l4
oss på landen Jntill wår gras, der först
är anden. War ej orolig !
14. Än är en hwilodag sör handen,
Da wår Gud skall oss utrycka Ur både
kropps- och syndabanden, Soln oss nu så
illa trycka: Dödeu wårt qwal eu gåug
lycktar, Och till Gllds sal flyttar tryckta.
War ej orolig !
15. Han skall oss bringa till den
ska-rall, Soln i sälla himlahöjden, Sedan de
wäl nndsluppit faran, Njllta ständigt
englafröjden, Der sjelswer Gud oss skall
hugswala, Och till sill brud således tala:
War ewigt rolig!
Om Helgelse.
11^1 Hur’ få beflita sig om hjertats
^ rätta rening, Om trolles
sall-lla lif i Christo och förening Med Gnd?
ty werlden tror fig redan bliswit ren,
När hon ödllljllkat fig en gång för Gnd
af sken.
2. När ma.ll till nattward fig will nå^
gon gång inställa, Då kall man hålla bön
och några tårar fälla: Tills man derwa^
rit har, på nytt fe’ll börjar man Att syn^
da åter när och på hwad sätt man kall.
3. Dock menar werlden, att hon
så-led’s blifwit renad, Och genom skrymteri
och sken med Gud förenad; Det b illa r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
