Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliske läro- och böne-psalmer - Tillökning - Själens ledsnad wid Jorden och dess boning, samt längtan till Himmelen och de sälla Boningar - 121. Hwad gagnar wäl, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 Nw 121
jordens slaf och träl? Hwad winft är det,
att tjena werlden snöda, Och lemna sist,
för allt ditt släp och möda, En sålder själ?
2. Den ena om den andra rillgwis
fläktar, Hwar sör sitt stoft han flämtar,
flåsar, fäktar Sig rätt sä trött, soln
bon-den wid sin plog: Den litet har, är al-
drig dermed nöjder, Den mycket sår, är
dock till mera böjder, Får aldrig nog.
3. O swekfull werld! hur’ mången fjäl
du dårar, Och liten lust med måuga
he-ta tårar Betalar dyrt: är du wäl
äl-skanswärd? Ack nej! den lust, som du
ger själ och hjerta, Dell bytes sist i ewigt
we och smärta, O swekfull werld !
4. Hwad är din lust, som du så
plä-gar kalla ? En honnngsmllll, som har i
hjertat galla, Ett ögonblicks fröjd, soln
söder ewig pust; O, lustaus wän! säg dock^
hwad kan det båta, Ätt litet le, och
se-dan ewigt gråtas Är det nå^n lnst? ^
5. Ack! den är blind, soln söljer
kött-sells nöje, Och tumlar om med lnstan i
sitt löje, En gölnder orm i bröstet har
den wisst: Den synd, soln war så söter
att påbörja, Den blir wäl sur, och tro
mig, du lär spörja Dess galla sist.
6. När hjertat ej sår någon ro för
sweda, När hela werldens luft dig blir
eu leda, Du leds wid allt och stygges wid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
