Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliske läro- och böne-psalmer - Ytterligare Tillökning - Om Trones frimodighet - 138. Nu sörje ho som will - Menniskans naturliga och andeliga tillstånd - 139. Jag ängslas högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 N:o 139
och nåd förläna, Att allt till faligt slut
mig måste tjeua.
10. Jag bryr mig ej om allt hwad
werlden gifwer, Jag i min rika Gud mer
nöjder blifwer; Ty Jefus står mig bi,
och nåd föruunar, Han gör mig stor och
rik, och fröjd förkuunar.
11. Måst’ ändtligt själ och kropp
åt-skiljde wara, Då får jag härifrån till
Je-sllln fara; Mill Jesus bor med nåd uti
mitt hjerta, Thy bringar döden mig
alls-ingen smärta.
12. Nu sörje ho som will, jag står
sörnöjder, Ej sorgeallden skall ta bort
min’ fröjder; Ty Jeslls står mig bi och
nåden gifwer, Ej fatall, kors ell^ qwal
min ro fördrifver.
menniskans natnrliga och andeliga
tillstånd.
Sj som : Min dag är all.
^ag ängslas högt! jag ängslas
^^ ^ ^ ^ J^ fängslas
af min egen wiljas drift; Jag wille wäl
helt slippa till att ängslas, Och wara fri
från wiljans twång och gift; Men hwart
jag mig på alla sidor wällder, Är wägen
stängd, att till min frihet gå; Jag är som
snärjd till hjerta, fot och händer; Jag
kämpar wäl, men köttet will do^k rå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
