Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningen 7, till svenska byggnadsafdelningen 17, till
finska mekaniska afdelningen 4 och finska
byggnadsafdelningen 21. — Inskrifningen fortgår.
* *
*
I gar kväll klockan 8 expedierades det första
tåget till Savolax. Med anledning häraf hade vid
stationen i Helsingfors infunnit sig den savolaxkarelska
studeutafdelningen, hvars sångare uppstämde flere
fosterländska sånger. En ofantlig människoskara var
ock närvarande och lifliga hurrarop uppstämdes då
tåget satte sig i rörelse. — Från och med i dag
expedieras tågen till Savolax klockan 1) e. m.
* *
*
Af åtgärder, som under de senaste dagarna
vidtagits till folkbildningens befrämjande, kunna vi
anföra, att direktionen för Svenska folkskolans vänner
anslagit ’200 mark till inköp af skolmaterial till
folkskolan i Sibbo Paipis samt 150 till den i Kvimo i
Maksmo. Privata svenska folkskolan i Purmo har för
innevarande år erhållit 200 mark och den i Töjby
Korsnäs ett treårigt anslag om 150 mark, hvilken
summa utbetalas så snart skolan öppnats. Till ett
nytt folkbibliotek i Lepplaks, Pedersö, hafva exemplar
af sällskapets förlagsartiklar blifvit sända.
* *
*
Till jul utkomma flere nya böcker. Vi hafva
lyckats erhålla uppgift på följande: Ljung, dikter af
Z. Topelius, Hälsolära af Rob. Tigerstedt, Sex
månader i nya världen af Alexandra Gripenberg,
Hihhuliter af J. Ahrenberg, Ett giftermål af Gerda
Mickvitz, Luba af Daniel Sten, Mot fyren, berättelse från
nyländska skären af P. Nordmann, samt af Tea: I
utvecklingstid, berättelse, och Julgubben, bilder med vers
och prosa. Den sedvanliga julkalendern kominer åter
att utgifvas af Svenska folkskolans vänner. Af
lektor V. T. Rosenqvist skall ett arbete „Om och ur
Bibeln" utkomma, likaså ett nytt arbete af K. A.
Tavaststjerna.
Från främmande land.
——
Under årets lopp liar det ofta yttrats: Paris är
världens hufvudstad, och dessa ord innebära mer
än blott en artighet mot de städse själf förekommande
fransmännen. Det stora, vackra, glada Paris lockar
ej blott världens nöjeslystna, utan äfven alla dem, hvilka
önska följa med utvecklingen och framstegen på det
mänskliga arbetets breda stråt. Och förväntningarna
uppfyllas. Men ej blott det som står att ses i Paris
förtjänar uppmärksamhet, äfven händelserna därborta
äro betydelsefylla för Öfriga länder.
Med Frankrike börja vi därför denna gång vår
korta öfversikt af märkliga händelser i utlandet. —
Världsutställningen vilja vi ej denna gång beskrifva;
den har under de sista veckorna varit glömd för
tillrustningarna för valen af inedlemmarna i lagstiftande
församlingen. De skilda partierna hafva uppstält sina
olika kandidater och försökt genom tal och skriftliga
uppmaningar förmå inedborgarena att rösta just på
dem. Hvar och en trodde sig hafva funnit de bästa
och förklarade, att alla olika tänkande ärnade genom
sina val draga skam och skada öfver fäderneslandet.
Den med spänning emotsedda dagen var den 22
september; då förrättades samtidigt valen i
Frankrikes alla 57(3 valkretsar. De utföllo sålunda, att den
nuvarande republikanska styrelsens vänner fingo 232
af sina anhängare in i deputeradekammaren och deras
motståndare 161. Uti 177 valkretsar komma valen
att förnyas. Det finnes nämligen en lag som stadgar,
att en person anses väld blott om lian erhållit
absolut majoritet, d. v. s. en röst mer än summan af alla
de andra kandidaternas inom samma krets. Man har
emellertid pä förhand beräknat, att republikanerna
komma att utgöra flertalet inom den nya
deputerade-kaminaren, som längre fram på hösten begynner sina
sammanträden. Den landsflyktige f. d. generalen
Boulanger, som hoppas blifva Frankrikes främste man,
var nära på att blifva väld, med blef det dock ej.
Om honom skola vi en annan gång berätta mera; vi
öfvergå i stället till det land, där han vistas.
Under förra hälften af september rådde i England
stor oro med anledning af att flere tusen arbetare
vid skeppsdockorna och varfven i London upphört med
sitt arbete och fordrat högre dagspenning.
Uppehållet förorsakade stora förluster både för
arbetsgifvarne och arbetstagarena; de senare, ledda af smeden
John Burns, gåfvo dock icke med sig, förrän deras
berättigade fordringar godkändes, hvarefter arbetet
åter upptogs den 14 sept. Denna stora strejk är en
bland de få, hvilka genomförts utan oordningar och
slutats med seger för arbetarena.
I Tyskland tyckes detta rikes 31-årige herskare
fortfarande planlägga nya resor. Till sitt tänkesätt
har han visat sig mycket olik sin fader, den
ädelsinnade kejsar Fredrik; han brås tydligen mer på sin
farfar, soldatbeundraren Vilhelm, som 1888 afled i
hög ålder. För att i största korthet antyda
olikheterna hos dessa tre furstar, har man skämtsamt
kallat dem: der greise Kaiser, der weise Kaiser und der
reise Kaiser, d. v. s. den gamle kejsaren, den vise
kejsaren och den resande kejsaren.
Från de tre sydeuropeiska halföarna hafva under
de sista dagarna icke anländt några andra
underrättelser af allmännare intresse, än den, att turkiska
sultanen beslutit att minska sin här. Vanligen gifva
dock Balkan-staterna många ämnen att tala om.
Turkiet kan man förlikna vid en vanvårdad, stor egendom
med många utgårdar. Egendomens innehafvare
(turken) väntas att dö, och arvingarna (Ryssland,
England, Österrike och Grekland) äro oeniga redan förrän
arfskiftet skett.
I norden går det fredligare till. Vår Storfurste,
kejsar Alexander III, vistas f. n. med sin familj
på besök hos sin svärfader, konungen af Danmark
och torde först efter ett par veckor återvända till sitt
land. I Sverge lefver inan ännu på minnet af den
stora orientalistkongressen, som hölls i Stockholm i
början af september. Det var idel lärda män,
kunniga i många språk, som samlats för att spraka med
hvarandra och fira glada fester. En af deltagarena
från Finland har visat oss det häfte, hvari upptogs
namnen på de maträtter, som framsattes vid den
förnämsta festmåltiden. Ocli så fint var det utstyrdt med
guldbokstäfver och granna figurer, att ett enda sådant
exemplar icke ens för 40 mark står att köpa. Men
så var det också en kung, som inbjudit de lärda
herrarna.
Ålänningarna och fraktfarten.
——
„Hafvet är vår åker.“
Namnet „ Åland" skall, påstå de lärde, betyda
„vattenland“. Förhåller det sig så, måste man
erkänna, att lämpligare namn ej kunnat gifvas
landets västligaste landskap. Hafvet kringsvallar den
åländska bygden på alla sidor och sänder från såväl
norr som söder djupa vikar ända in till hjärtat af
fasta Åland, skärgårdens största ö, hvilken är likasom
sönderflikad af dessa üfveralt inträngande vatten. Ocli
i ö-socknar, sådana som t. ex. Föglö, slipper ju
bonden all möda med underhållandet af allmän väg, tack
vare Vår Herres präktiga och outslitliga vattenvägar,
hvilka i form af smala, djupa sund slingra sig fram
mellan holmar och skär.
Ålands natur visar sålunda mäktigt ut mot
hafvet. Och den åländska allmogen, som ej kunnat vinna
bärgning eller välstånd genom landtbruket, hvilket
särdeles i den yttre skärgården af naturliga skäl är
jämförelsevis obetydligt, liar äfven förträffligt förstått
att rätta sig efter naturens vink. Jämte ett mer eller
mindre indräktigt Aske bedrifva ålänningarna en
betydande fraktfart. Särskildt har denna sistnämda nätt
en märkelig utveckling. Enligt guvernörens för Åbo
och Björneborgs län årsberättelse för 1884 uppgick
Ålands handelsflotta nämda år till 173 fartyg om
tillsammans 37,748 registertons, medan Åbo stad hade
att uppvisa en flotta af 40 fartyg 0111 16,448 tons
och Halikko härad, hvilket i landsorten hade den
största flottan näst Ålands, 72 fartyg om 13,450 tons.
Härvid är att märka, att invånarantalet 1884 i Ålands
härad uppgick till ’20,031 personer, i Halikko härad till
38,147, således nästan dubbelt så många. Efter tons
räknadt, var sålunda Ålands flotta ungefär 21/3
gång-så stor som Åbos, och med hänsyn till olikheten i
folkmängd omkr. 51/2 gång så stor som Halikko
härads. Tilläggas bör dock, att Virmo härad med en
befolkning af 19,260 personer hade att uppvisa en
flotta af 67 fartyg 0111 13,181 tons, altså
jämförelsevis betydligt större än Halikkos. Ålands flotta var,
som man finner, något mer än 21/2 gång så stor som
Virmo härads.
Denna aktningsbjudande utveckling af den
åländska sjöfarten visar, att fraktfarten måtte utgöra ett
lifsvilkor för befolkningen på Åland. Också finnes
väl därstädes knapt en bonde, som ej skulle äga del
i fartyg. Fraktfarten har förhjälpt mången till
välstånd. Och särskildt när fisket sviker, kan
inkomsten af sjöfarten göra goda tjänster. Blott ett exempel!
I Finnö by i Geta, hvars för några år sedan
synnerligen gifvande strömmingsvarp under de senaste åren
ej lämnat den ringaste fångst, bärga sig de bägge
bönderna fortfarande någorlunda väl, tack vare
frakterna.
Det synes under sådana förhållanden särskildt
för ålänningen vara skäl att uppmärksamma en
allvarsam fara, som botar detta lifsintresse, en fara som
han för öfrigt redan sedan några år måste känna till:
den tilltagande ångfartygstrafiken. Den åländska
fraktfarten bedrifves med segelfartyg, bygda af trä, och
det ligger i öppen dag att sådana i längden icke
kunna täfla med järnångare, utan slutligen, kanske
snart nog, måste undanträngas af dessa. Inrymmande
väldiga laster i sina ofantliga skrof, gå ångfartygen
på bestämdt antal dagar sina bestämda vägsträckor,
medan segelfartygen uppehållas af hvarje stiltje eller
motvind. Rymliga, snabbgående, oberoende af väder
och vind och förande en jämförelsevis obetydlig
besättning, kunna de förra forsla varor för en ytterst
billig frakt. Hvad är naturligare, än att
affärsmännen så vidt möjligt betjäna sig af de förmåner
ångarna erbjuda? Också börja ständigt alt flere
utländska ångbåtar bedrifva fraktfart på Finland.
Inhemska kapitalister bilda väl ångbåtsbolag för att
skydda landets intressen, men allmogen med sina
träfartyg får ju därigenom endast nya och
oöfvervinne-liga medtäflare.
„Vid tal om sjöfarten“ läses i guvernör Creutz’
ofvan nämda årsberättelse för 1882, „finner jag mig
föranlåten framhålla en omständighet, hvilken för
länets kustbefolknings existens är af största betydelse.
Fartyg, bygda af järn och franidrifna med ånga,
uttränga mer och mer från världshandeln de gamla
segelfartygen af trä, och det är numera icke något
ovanligt att se kolossala utländska järnångare lasta
trävaror i länets viktigaste hamnar, och för otroligt
billig frakt föra dem till utlandet. En af de viktigaste
källorna till landets välstånd, dess handelsflotta, hotas
sålunda med visserligen långsam, men såvidt man kan
döma, oundviklig undergång. Fortgår det så ännu i
några tiotal år, måste vår fraktfart ohjälpligen komma
i händerna på utlänningar, naturligtvis till största
förlust för vårt land . . .“
I de tre följande årsberättelser vi haft tillhands,
nämligen för åren 1883—1885, återkommer samma
varning. „Under år 1883“, tillägges i berättelsen
för nämda år, „ hafva visserligen åtgärder af enskilda
personer vidtagits för att ined tillhjälp af statslån
anskaffa större ångare, hvilka kunde konkurrera (: täfla)
med de utländska och sålunda draga en del af
förtjänsten för frakterna inom eget land; men
kustbefolkningen, särskildt skärgàrdsalmogen inom länet, af
hvilken en stor del nedlagdt sina kapitaler i större eller
mindre träfartyg, ser sig härigenom beröfvad snart
sagdt sitt lifsuppehälle ..."
Man har sålunda pä högre ort för flere år sedan
anmärkt den fara, som hotar allmogens sjöfart i och
med den tilltagande ångbåtstrafiken. Men troligt är
att satsen „hjälp dig själf, så varder du hulpen“
äfven härvidlag skall visa sig värd att beaktas. För
Ålands allmoge är sjöfarten i främsta rummet ett
lifsintresse. På Åland ha större kapital af
landtbefolkningen nedlagts i denna rörelse än i andra
landsorter. Här synes därför främst ett försök böra göras
att höja den redan betydligt sjunkande[1]
allmogesjöfarten. Det är sant att större kapital fordras för att
få till stånd ett ångfartyg än för att bygga en bark
eller köpa en gammal „utrikare“, och den åländska
byggnadsskickligheten är därvid naturligtvis icke
tillräcklig; men det blir dock till sist det enda sättet
att rädda Ålands sjöfart — om man vill rädda den.
3>cu fövlta fn) ett flirt ^onil)ög|TtoCrttt
i ^ittCctttb
öppnas i SBorgå ftab ben 10 oftobev uti foI!ff’olel;u=
fet å ^räftgårbsbacfen. Inmätningen bör ffe feitaft
nämba bag ft. 11—12 f. m. I;oë ffotanö föreftåubare,
inagiftev SGalter gorfiuë.
[1] Den åländska flottans tillväxt slutar Är 1875, då
antalet fartyg utgjorde 238 om tillsammans 25197 läster. 1878
var antalet 233, 1880 197 om tills. 41262 tons, 1882 184
om 40934 tons, 1884, såsom nämdt, 173 om 37748 tons,
1885 visserligen 183, men om tills, endast 29991 tons.
Senare uppgifter ha vi ej öfverkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:46:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/landostad/1889/0003.html
