Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 8
31
piga, vill jag minnas. I)e säger, att de skall ha rymt
till Amerika i lag nu. Efter de bilderna var flickorna
galna. Sedan hade jag mycket religiösa bilder för
käringarna.
Således gick jag kvällen före julaftonsdagen
mellan Honka- ock Jubbilbyarna ock funderade, hur jag
skulle få sålt det sista papperet, som jag än hade kvar,
för det ville inte någon ha. De tyckte, att det var
så styggt. Ser ni, på det var fan själv utmålad. Nå,
visst är nu sant, att stygg var han: horn hade lian
både på hufvudet ock knäna ock bockfot, ock hårig
sen justsom den allra argaste vargskinnspäls, ock en
duktig brandstake mellan klorna. Det kan man ju
förstå, att inte kan fan vara så grann häller. Men
jag-tyckte, de skulle nu ändå ha kunnat ta honom, då jag
försökte pruta på honom, då de nästan skulle ha fått
honom för halvt ingenting. Men ingen ville ha fan
för halvt ingenting häller. „Stackars karl!" tänkte
jag •— mer ändock om mig själv än 0111 honom på
papperet, för kallt var det ock så brinnande mörkt sen,
så man skulle ha kunnat slå en spik i det ock hänga
upp jackan sin på den.
Men då med samma såg jag eld från
Mossa-tor-pet. Dit for jag då för att bjuda ut tavlan. Då
jag-kom in, satt en ensam käring på spiseln ock
purrade ock kokade kaffe.
— God afton, sa jag.
— God afton, sa lion.
— Vill ni köpa några tavlor? frågade jag
sedan.
— Ja, 0111 du nu skulle ha Luther eller
Maria, så kunde jag väl köpa.
— Nej, Maria liar jag inte, men Luther
har jag. — Jag tyckte visst, att jag ljög nästan
för mycket; men då man har tagit fan i båten,
så vill mail lia honom i land. Nå, sålunda fick
käringen „Luther" då, ock tio penni fick jag
för honom.
— Stig då hit fram till bordet nu, sa
kä-ringen, så skall du få en kopp kaffe. |:
— Ja, sa jag, jag vet inte, jag har visst 3®
något litet brått, för jag har släktingar vid
Jubbil, ock jag skulle vilja hinna dit, förrän de
lägger sig.
Jag tyckte just inte om, att hon skulle få
tid att skåda det där papperet sitt så länge
jag-var där. Men det var så kallt där ute, så jag
inte kunde gå från kaffekoppen häller. Ock så
satte jag mig att dricka. Men jo, då jag satt
som bäst ock drack, såg jag käringen börja söka
efter glasögonen sina. i
— Inte ser ni här i kväll något, sa jag
strax åt liänne, utan låt nu papperet ert vara
tils i morgon, då det varder dag. Vad skall
ni här i mörkret plåga gamla ögonen era!
— Jo, nog ser jag, bara jag får
glasögonen på mig. Ock hon hade dem i handen redan.
Då började jag märka att käringen hade
rysligt hett kaffe, så det ville inte gå just
riktigt fort att dricka det. Men till all lycka hade
jag bundit så väl omkring pappersrullen, så jag hann
på dörren, så länge käringen stod ock påtade med
knuten. Men då jag kom i förstun, kunde jag inte
låta vara, utan vände mig omkring ock skådade
genom dörrspringan, huru det skulle gå med käringen.
Hon stod ock påtade med knuten. Hn! sa hon, då
den äntligen gick upp. Så vände hon sig mot elden,
jänkade glasögonen bättre upp på näsan ock böljade
skåda.
— Härre Jesus! sa käringen, då hon såg
„Lut-lier". Ock med samma sprang jag.
..General Booth" i Stockholm.
Frälsningsarméns chef »general Booth" har nyligen gjort
idpi ett besök i Sverge. Det müte, som lian den 13
dennes höll i Stockholm i Frälsningsarméns tempel,
skildras på följande sätt.
Sedan en hvissling angifvit generalens annalkande,
uppträdde han på tribunen och hälsades med fanfarer,
lefve-rop och näsduksviftningar. Efter en af hr Booth hållen
bün, hvari Guds välsignelse nedkallades öfver konungen,
hofvet, frälsningsarmen och lieia världen, sjöng ,.kapten"
Tavaststjerna (från Finland) en religiös sång, hvarpå lir
Booth höll ett föredrag. Haii framhöll att frälsningen ej
vinnes genom vare sig politik, riksdagsbeslut, kyrkliga
ceremonier, bibel eller religion, utan blott genom troil på den
personliga Kristus. Härvid spelade känslan visserligen en
understödjande roll, men vore ingalunda hufvudsaken.
Detta var hufvudinnehållet i den långa predikan,
hvilken hölls i den vanliga stilen, och man märkte snart, att
hufvudsyftet var att just vid detta möte göra proselyter.
Generalens metod att så att säga fånga själar i flykten är
ganska fyndigt uttänkt. Först väckas åhörarnes yttre
sinnen genom musik, larm, näsduksviftningar, flaggor och
annan grannlåt; så väckas deras uppmärksamhet ocli intresse
genom talarens med anekdoter och humoristiska vändningar
kryddade framställning, och slutligen anslås
sentimentalitetens, den religiösa känslans ocli skuldmcdvetandets alla
strängcr. Härigenom framkallas ett tillstånd af skräck, då
frälsningshanden plötsligt utsträckes åt de bäfvande.
Generalens röst blir under talets gång alt skarpare,
åtbörderna alt mera energiska. Han pekar än på den ena,
än på den andra i församlingen, hans skarpa blickar söka
liksom genomborra åhörarnes hjärtan. Han dundrar ömsom
ocli synes ömsom nästan vilja upplösas i gråt af medlidande
med de i synden fångna. „Det är tron som frälsar, tron
som frälsar, tron som frälsar! Djäfvulen skall drifvas ut
just nu, just nu, just nu! Kristus är det som frälsar. Det
ögonblick du vidrör honom med troslianden är du frälst!
Nu kommer frälsningen i ditt hjärta, nu, nil, nu! Lita på
honom och du har frälsning!"
Generalen tystnar ocli böjer sig fram öfver
talarestolen, liksom öfverväldigad af sin egen inspiration. Ett
ögonblick är det så stilla i templet, som om där ej funnes en
lefvande varelse.
Så yttrade ban med hviskande röst: „Sluten edra ögon
och böjen edra hjärtan till bön!" Ocli nu hördes en blid,
kvinlig stämma genom salen. Hon ber så bevekande, att
syndarne måtte komma fram, falla på knä och mottaga
frälsningen. „Önskar någon få en djäfvul utdrifven, så kom och
Musikens toner bli alt gladare, och slutligen träder
en ung välklädd dam fram ur bänkraderna och faller på
knä vid tribunens nedersta trappsteg. Ett hallelujah
brusar genom soldaternas leder, generalen stryker sig nervöst
om skägget, och en frälsningskviuna slår sig ögonblickligen
ned bredvid don nyförvärfvade troskamraten.
Exemplet är gifvet och gör sin värkan. Snart ligga
några torftigt klädda karlar där framme med sina ansikten
dolda i händerna. Musiken och sången bli alt vildare.
„Nu kommer nummer 5!" utropar kommerdür
Ouch-terlony. ,,Amen, amen ! Halleluja!" Booth liar vändt sig
om mot sina soldater och anför själf musiken med båda
armarna i häftig rörelse.
Handklappningar och glädjerop. „Vi ha redan fått
många frälsta, men vi vilja ha flere — många, minst hundra!"
De bästa tillgångarna synes emellertid redan vara uttömda.
På en medgifvande åtbörd af generalen börja nu gemene
man uppe på raderna att högljudt skrika och ,vittna".
Några äldre kvinnor ocli — en t O à 12 års flicka
framträda för att låta sig frälsas.
Sålunda pågår arbetet tils dussinet är fullt. I)e
fångade själarnas namn antecknas, och under tonerna af en
varietémelodi lämna de församlade templet, de flesta säkert
glada öfver att komma ut i en friskare luft än därinne. —
l’å detta sätt bedrifves andlig sport i vårt århundrade!
m
FRAN FRÄMMANDE LAND
© ©
Kvinnor som ämbetsmän. Direktör H. E.
Berner har i norska stortinget väckt motion om,
att kvinnor skola vara likstälda med män vid
tillsättningen af ämbeten, äfvensom i fråga om
andra offentliga anställningar, så snart de
underkastat sig de därför laglig-en föreskrifna
examina och för öfrigt uppfylla de faststälda
vilkoren för att inneha dylika ämbeten eller
anställningar.
Den svarta dimman hemsökte London
lördagen deii 7 dennes. Middagstid rådde ett
mörker som om det varit fullständig natt. Den
„svarta dimman" är dock att föredraga framför
den „gula dimman", som är mera
genomträngande och mera skadlig för röstorganen och
ögonen. Den svarta dimman håller högre upp i
luften, men fördunklar alldeles solens sken. På
tio år har det ej varit så starka och ofta
på-kommadc dimmor som under denna vinter.
Frälsningsarméns stiftare „general" William Booth.
höj knä! Kom du däruppe från läktaren, kom du där nere
i salen, kom medan vi sjunga en sång! Hvem vill vara den
första ?"
En sång med tung och vemodig melodi har uppstämts;
generalen ser mellan fingrarna framför ansiktet ut öfver
församlingen; men ingen kommer.
Då reser lian sig plötsligt, ger musiken en vink att
tystna och utbrister: „Låt oss stilla oss! Och så vidtager
en ny bön, än mera brinnande iin den förra. „Du vågar icke
komma. Kristus kallades en dåre, en djäfvul för din skull,
och du vågar ej bekänna honom!"
Åter igen sång. Intet resultat. De rüdvästade
officerarne börja bli oroliga. De se på hvarandra, generalen
lutar sitt sänkta hufvud åt sidan och hviskar en order.
Major Lagercrantz hoppar plötsligt öfver barriéren ned på
det rödklädda trappsteget och söker med några ögonkast
öfvertyga sig om de möjligheter, som finnas.
Ett flyktigt generalråd hålles, generalen far med båda
händerna genom sitt yfviga, gråa hår och frågar, om inte
alla ville sjunga med. „Det vore bättre än att sitta och
se sig omkring. Om du själf vill ha dina djäflar kvar, så
bed åtminstone för din granne, som vill bli af mod dem."
Nu bjudas alla att stå upp och sjunga med.
Församlingen lyder ocli sången ljuden mångdubbelt starkare än förut.
Nu är turen kommen till kommendör Ouchtcrlony att
skjuta af sitt krut. „Det må gå huru som hälst, från denna
stund vill jag börja tjäna dig. Hur mörk än morgondagen
synes, skall Han hjälpa dig igenom. Du, som är stark i
de svagas hjälp!"
Nej, det vill ej gå. Det klickar äfven nu. Ingen
synes vilja offentligt uppträda.
Då får musiken åter hugga in. En blick af
generalen upp till musikläktaren, ocli den hittils tysta trumman
börjar dåna liksom åskan, under det generalen, tolkad af
»öfverste" Hellberg, ropar: „Gå ej in i himmelriket genom
en bakport utan kom raka vägen. Jesus gör slut på
djäf-larna, på krogarna och i människornas eget bröst! Kom,
kom!"
Geografisk utställning i Bern. I samband
% med den internationella geografiska kongressen
i Bern 1891 kommer att under tiden från den
1 till 15 augusti anordnas en mindre geografisk
utställning i 3 afdelningar eller grupper:
Den första gruppen kommer att omfatta
den geografiska undervisningen i skolorna,
således hufvudsakligen väggkartor, atlas, glober
och reliefer m. m.
Andra gruppen utgör en alputställning,
bestående af bland annat, målningar,
reselite-ratur, handböcker och föremål som behöfvas vid
fjällbestigningen.
Tredje gruppen kommer att bestå af en schweizisk
historisk-kartografisk utställning.
O. t
^ FRÅN HEMLANDET Ift-
©> ©
Från Viborg skrifves till oss den 17 februari.
Enligt kyrkböckerna funnos vid 1890 års utgång i
Viborg 13,812 finnar, 3,066 svenskar samt 744 tyskar.
Den ryska befolkningen torde uppgå till ungefär 1,600
personer förutom 4,000 man militär. Stadens hela
innevånareantal utgör således omkring 23,000. —
Intresset för Svenska Folkskolans Vänner har ej
domnat bort i vår goda stad. Genom ringinsamling har
man fått ihop en summa som öfverstiger 600 mark
och enligt hvad tidningarna här förmäla, lärer man
dessutom andra dag- påsk komma att tillställa en soirèe
till förmån för sällskapet.
Vid svenska literaturscillskapets senaste möte
återvaldes professor G. G. Estlander till ordförande, till
vice ordförande professor A. O. Freudenthal, till
sekreterare doktor E. Synnerberg, till arkivarie magister E.
Lagerblad ocli till skattmästare direktör S. Kullhem.
Budgeten för detta år visade följande siffror:
Inkomster: medlemsafgifter 8,000: •— räntor
8,000: — Summa 16,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
