Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
LAND OCH STAD.
N:o 25
neus ordförande uti tjänsten, för att densamma i
iwäune profår förestå, befinnes han eller hon
där-efter sitt kall fullt wnjren, erhålle därå öppet
stadsä-stelsebref, som as folkskoliuspektor och
solkskoledirektio-neus ordförande undertecknas. Sålunda anstäld lärare
skatt wid tillträde titt tjänsten inför skoldirektioneu
as-lägga tjänsteed.
" Sr lärare eller lärarinna sjuk eller af annat
laga skäl förhindrad att sin tjänst i kortare etter längre
tid bestrida, anställer skoldirektioneu lämplig person
såsom tjänstförrättande odj anmäler osortöfwadt om
förhållandet titt folkskolinspektorn, sont eger nndtaga
sådan åtgärd, hwartill saken kan föranleda.
Sönebidraget af allmänna medel utgår från
början med 800 mark sör lärare ad) 600 mark för
lärarinna, samt ökas, sedan de oförwitligen gjort sitt
katt i tio år med tjugu proceut samt därefter hwart
femte år med tio procent, tilldess att den sålunda
skedda tillökningen, efter det tjugufemte tjänsteårets
utgång stigit till femtio procent. Gfter trettio års
oförwitlig tjänst är lärare och lärarinna wid afgång
från tjänften berättigad till lifstidspension af 800
mark för lärare od) 600 mark för lärarinna. Men
om fådan lärare etter lärarinna drabbas af obotlig
fjukdom, eller utan eget förioållande eljes blifwer
oför-mögen att fin tjänst längre fköta, hugnas den
afträ-daiide med ett årligt understöd för lifstiden, mot*
fwarande för delt som tjänat tjugu år sulla
pensions-beloppet, sör den som tjänat femton år tre fjärdedelar,
för den foin tjänat tio år hälften od) för den fom
tjänat fem år en fjärdedel af famma belopp.
J högre folkskola kunna elewer, ester skoldirek*
tionens bepröswande, od) på tider, som af denna
be-stämmas, intagas en eller twå gånger om året.
<s>osfe eller flida, som till intagning i skolans
neder-sta klafs eller afdelning anmälcs, stall hafwa fyllt
det åttonde, men ej öfwerskridit det tolfte lefnadsåren
kunna rent läfa i bok od) ega fådan kristeudoinsknnskap,
som i hemmet etter barnskola meddelas bör. För
in-träde i högre klass eller afdelning fordras att
fökan-den eger den kunskap od) färdighet, som är faftstäld
såsom wilkor för uppflyttning till jamina klafs.
Med de elewer, som till intagning anmälas,
an-ställer lärare etter lärarinna i skoldirektionens närwaro
förhör och insör därefter i fkolans matrikel namnen
på dem, fom befunnits behörigen förberedde, jämte
födelseår od) dag, äfwanfom föräldrars etter
måls-mätts namn och boningsort famt förmögenhetswilkor.
(gorifiittning följer.)
Stoekflötning".
YJjlikaniius bonden satt en vacker höstmorgon i sin
y. stuga. Han var ond. Flickor var rakt ingenting
riktigt med; hvarför hade inte han en son. En
son, som kunde hjälpa honom, ge en handräckning, där
så behöfdes. Nu måste lian själf gå ocli titta i alla
vinklar och vrår, och ändå så förfors ett och hvarje.
Medan han knotade och trätte, stoppade han sin pipa,
gick till ugnen och tog med bara händerna ett
glödande kol för att tända på pipan. I detsamma
öppnades dörren och en herreman med glasögon, bössa
på axeln, hundar i hälarna och två okända personer
efter sig steg in i stugan. Husbonden glömde kolet i
näfven, tils glöden påminte honom därom, då slängde
lian argt ifrån sig, såg på de främmande ocli började
att leta efter ett annat glöd.
— God dag husbond!
— God dag.
Så följde en artig tystnad.
— Friskt väder i dag och fullt med harspår i
hagen här vid stugan.
— Onpa niitä joutavia, *) svarade husbonden
buttert, i det han sög kraftigt på pipan; han tyckte
icke om, att man sprang kring hans backar och fält.
— Husbond har en skog där nere i dälden;
tallskog på sand mark.
— Måtte väl veta det.
— Mitt namn är Weikkolin, kallas för ingeniör;
jag liar kommit hit för att höra åt om jag fick köpa den.
— Skogen då?
— Ja skogen!
— Köpa den?
— Ja, jag skulle önska köpa den.
— Hvad gör ni med den.
— Plank och bräder gör jag af den.
*) Nog fins det af det skräpet.
Nu kom värdinnan in.
— Nå men min skapare, skall du inte be herrn
sitta ner och främmandfolket med; var så god och
stig på, stig på.
— Och med förklädet for den fryntliga gumman
i all hast öfver bänkar och bord.
— Tag plats var så god, tag plats jag ber. Jag
skall se till att främmandfolket får kaffe.
Man satte sig omsider, och där blef en
skogshandel som räkte i sju lång och tu lång, innan
husbondens invändningar, motförslag, pris, krångel och bråk
var öfverstökadt. Endast ingeniören och Kannus
bonden talte, de andra hörde tyst på, rökte och tego. I
skymningen bröt skogshandlaren upp.
—- Nå är alt klart, — sade husbonden tveksamt.
— Nå ser ni, här har jag nu ett kontrakt, det
är färdigt skrifvet på förhand, vi fylla endast i
priserna, så läser ni igenom det och skrifver ert namn
under, — här ser ni ... . Männen här bevittna
det och ....
Men nu ref Kannus Erik saken upp igen från
sin allra första början, och det blef en diskussion,
som af ingeniören leddes med både tålamod och
slughet. Det var stickmörkt, innan Kannus värden hade
förmåtts att lägga sitt bomärke, en kråka, under
papp-ret och fått den bevittnad af ingeniörens medhjälpare.
När detta var gjordt, hade husbond sålt
hvarenda sticka i sin skog och dessutom rätt för köparen
att, flöta ned stocken utför bäcken i dalen, räta ut
bäcken och fördjupa den, där det behöfdes.
När skogsköparen lämnat stugan och med folk
och hundar kommit ett stycke i väg, drog den
själf-gjorda ingeniören, som var en rafinerad affärsman,
djupt efter andan.
— Det var mig en segsliten en, men lurad är
han i alla fall — utbrast han.
Och så fnissade och skrattade hela sällskapet,
medan de skyndsamt gingo samma väg de kommit.
Och det blef ett lefverne i skogen vintern om
från jul till påsk; det höggs och det sågades, det
brakade och smälde från morgon till kväll. Par hundra
man med hästar och kälkar rörde sig som myror i
sin stack, och det var en brådska, som om det bränt
i fingrarna på folket. Orren och hjärpen drefvos till
nya, okända trakter, haren fick respass, nötskrikan
blef hemlös. Det värsta görat började dock först sen,
när det gälde att få stocken ur skogen. Man måste
fram, där hvarest absolut ingen väg fans eller kunde
finnas. Folk och hästar sjönko till buk ocli midja i
snö, kraflade sig åter upp, svettades och tröttnade,
tröttnade och svettades, så att kroppen immade som
en badstugukvast i kylan; men framåt gick det. I
mars staplades den kvistade ocli märkta bjälken upp
i verstlånga staplar om femton à tjugu fots liöjd längs
bäcken, som flöt från Kannus sjö, så att isen i
bäk-ken tryktes ned i bottnen på densamma. Och så
kom våren och snön smalt, och drifven sjönk och sjön
svalde öfver sina bräddar, ocli nu blef det värre
brådska än då. Stockstaplarne skulle med tillhjälp af
flodvattnet på isgatan längs bäcken flötas ut versttal
till en liten å och därifrån par mil till Saimen. Detta
måste ske på några veckor; ty när isgatan var
upp-sinält af vårsolen ocli af friktionen, då var all
möjlighet till vidare transport denna vår slut. Alt hvad
man under vintern afvärkat, tusentals stock, måste,
innan den dyrbara isgatan smultit, just nu tagas ned
eller ock blifva i skogen till nästa år.
Nu om någonsin pröfvas hvad mänskans vilja
och kraft, hvad muskler och senor, tålamod,
uthållighet och hälsa kunna stå ut med. Hundratals karlar
stå från morgon till kväll ined spakar och hakor längs
bäckens stränder, ofta till knäna i vattnet, och hjälpa
till att få stocken flott.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
