Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min, du, ty prästen och allt hans är mitt, min Emil är det, min trädgård
och min socken också!
Jag har således haft rik anledning att på närmaste håll se och lära
känna våra idealer. Och nu vill du, säger du, gärna veta, hur de se ut
så här i rama verkligheten på rama bondlandet. Ty ditt Bretagne räknar
du väl ej för »bondland», det är ju »la belle France», och salunda
adladt en smula. Och nu tänker du väl aldrig mera på Björnsons bondfolk,
bara på Pierre Lotis islandsfiskare — — —
Den 2i. Här blef jag afbruten i går af ett par af »mina sockenkvinnor
», som ville låna väfskedar och som skulle ha kaffe med dopp.
Du i din mondäna värld tycker väl, att detta låter urbarbariskt!
Men för mig ha dylika husliga intermezzon både färg och intresse.
Ty du må tro, att dessa »Synnöver» äro ej så lättåtkomliga; de sluta
sig oftast inom ett skal af förbehållsamhet, som man ej med det första
lyckas genombryta. Det dröjde bra länge, innan jag lärde mig förstå
den konsten: aldrig gå direkt tillväga, aldrig fråga ut dem angående
deras yttre och inre Iif — det måste komma liksom af sig själft; man
får då och då af ett litet yttrande, af en halfuttalad antydan en inblick
i deras förhållanden och tankevärld. Men att gå tillväga såsom en och
annan af mina vänner från staden, nej, det lyckas inte.
Det händer ibland, då jag har någon sådan på besök, att hon faller
på den idéen, att hon skall »studera folklif» — i en så afs.ides landsort
borde ju detta lämpa sig förträffligt. Och då har jag fått springa med
henne ur gård i gård; hon slår sig ned på en stol i stugan och börjar
fråga: »Nå, hur bor ni, hvad äter ni, hur går ni klädda» o. s. v., och inbillar
sig, att bondfolket skall känna sig smickradt af det intresse hon
visar. Men tror du, hon får besked om något? Jag, som känner till,
hur illa bönder upptaga sådant, huru de genast bli en garde, misstänka,
att det ligger något bakom, jag har svårt att hålla god min — men tror
du inte, hon sedan kommer till staden, stolt öfver sina realistiska studier,
som äro henne ett originellt konversationsämne i balsalongen! Hon har
icke ord starka nog för den »råhet i seder», som hon tycker sig finna
här och som hon dömer och fördömer, utan att hafva gjort sig allt för
mycket besvär att sätta sig in i förhållanden och tankegång härute.
Här på landsbygden är det nämligen — tyvärr — snarast en regel, att
bröllop och barndop ske på en gång, såvida icke det senare kommer först
och det förra sist. Den »romantiska» smekmånaden efter bröllopet tillhör
de bildade klasserna; här bland bönderna kommer den före detsamma.
Jag kan ej neka till, att detta naturligtvis ur åtskilliga synpunkter
stöter mig och icke minst mitt skönhetssinne. Men jag kan dock icke
kalla detta plump osedlighet i vanlig mening, och städernas flirtation i
dag med en, i morgon med en annan, en lek, under hvilken personligheten
portioneras ut i småbitar, nivelleras och blir fadd, dum, kall, utbrunnen,
alldeles »falnad», som vi säga här på landet, denna förefaller
mig icke allenast lika oskön, utan i grund och botten mera djupt osedlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
