Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt värdigt, som jag måste erkänna icke sällan saknas hos pensionsbildade
unga stadsdamer. Denna bondflickans öfverlägsenhet i detta
stycke kommer sig, hvad jag kan förstå, däraf att hon allt fran sin barndom
fått deltaga i arbetet för hemmets bestånd; hon får tidigt göra skal
för sig, har tidigt sin plats att fylla, och detta ger henne något omedvetet-
själfmedvetet, om jag såa får säga.
Och liksom flickorna få hjälpa »vån’n mor», såsom husmodern alltid
kallas af familjemedlemmar, så få smågossarna tidigt göra^tjänst vid
tröskmaskinen och harfven. Du skulle se en pys, som ej når upp till
hästens länd, stolt som en kung sitta på det ångande gödsellasset och
själf köra! Du skulle se faderns stolthet, att den lille sonen kan köra!
Bådas ögon tindra i kapp — det är icke någon opoetisk syn, vet du,
den kunde godt gifva dig ett skizzmotiv så bra som något från Paimpol
eller Plonbazlanec, hvilkas barn och bönder du påstår vara så måleriska,
»hein»?
Men, skämt åsido, huru sundt och i socialt hänseende lyckligt är
det icke, när ett folks hufvudmassa består af småbönder, hvilka — man,
kvinna och barn — alla deltaga i och uppväxa under det gemensamma
arbetet; alla behöfvas, för allas arbete finnes det plats. Huru olika och
mycket bättre är icke just i detta fall landsbygden i jämförelse med städerna,
där i en mängd hem föräldrarna icke veta, hvar de skola göra
af sina barn, utan äro glada, så länge skolorna ha dem. Ty då det ar
ferier, äro barnen odrägliga och alltid i vägen.
Du skall ej heller tro, att alla äktenskap äro lika kallblodigt ingångna;
nej, det finnes nog om ock som sagdt mera undantagsvis, stark
kärlek på landet också, och till och med så sensationella saker som
revolverdrama och enlevering förekomma understundom — — —
Jag afbröt mitt bref för en stund sedan för att följa med Emil på
en promenad; vi bruka ofta gå ut litet tillsammans vid den här tiden, då
februarieftermiddagen är så vemodigt lång, och det hvarken äi mörkt
eller ljust.
Du skulle ha varit med oss i dag: snön ligger bländhvit och jämn
öfver sjön och slätten; skogen star snötung, ej det Svagaste sus märkes
af detta sällsamma svallande, som eljest nästan alltid förnimmes i granskogen
och kommer en att drömma om haf och vagskvalp, solen, som
till hälften stod öfver skogstopparna och alldeles under ett mörkt moln,
var som ett halfslutet skarpt blinkande öga, hvilket sände röda eldkvastar
åt alla sidor, så att himlen inom kort tycktes stå i lagor; det klara
skenet lyste mellan trädstammarne på kyrkbacken; där vid komministergården
stå rödfärgade lador och snöhöljda stackar; i björkarna, hvilkas
grenar i dag buro liksom fransar af fjunlätta kristaller, hade kajorna, tva
och två, klumpiga och svarta, satt sig till ro för natten, medan en af
dem allena och tungt flög bort mot den gyllne strålglansen, som färgade
snön lätt rosig; längre bort mot nordost förtonade bleka dagrar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
