Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trifolii), som helt och hållet förstör den jemte
henne uppväxta klöfvern, så att klöfverfälten
afvissna och gulna samt få ett utseende som om
elden gått öfver dem. Det är sålunda stort skäl
att ej begagna utländskt, utan inhemskt
klöfverfrö, synnerligast som det senare lemnar mycket
härdigare plantor, hvilka bättre stå sig under våra
ofta svåra vårar, än den klöfver som gror och
växer efter det utländska sädet. Flera andra skäl
tala äfvenledes för att vi böra använda inhemskt
frö icke endast för våra klöfverfält, utan äfven
för våra gräsvallar och ängar samt för våra
trädgårdar. Det är nämligen en af ålder känd sak,
att fröslag, som mognat under vårt nordliga klimat,
utbilda sig fullständigare och bättre, än samma
växter odlade i sydliga länder, och svenskt
kålrotsfrö äfvensom alsikeklöfverfrö samt frön till
andra i Sverige odlade korsblommiga växter och
rotfrukter m. fl. hafva länge varit i utlandet
prisade och eftersökta, såsom hafvande flera
företräden framför frön till dessa växter odlade i andra
länder. Nyligen eller år 1875 hafva vid de
försök, som af D:r A. Petermann blifvit anstälda vid
Gembloux i Belgien, svenskt rödklöfver- och
alsikeklöfverfrö, timothejfrö, sockerbetsfrö samt
tall- och granfrö visat sig vida öfverträffa dylika
utländska frön, så väl med hänseende till deras
högre specifika vigt som beträffande deras renhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
