Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om detta skall resultera i lifstids straffarbete
eller dödsstraff. Han tror naturligtvis att han
skall lyckas komma undan alldeles och bli
ostraffad. Dödsstraffet skulle således icke ha
någon afskräckande inverkan på brottslingar.
Men direktören var af en annan mening.
Detta resonemang kan ha sin giltighet då
brottet begås i hastigt mod och öfverilning, men
få torde de vara som vid planläggning af ett
dylikt dåd som det nyss timade ej rygga
tillbaka för följderna, om de verkligen tro att
dessa sannolikt bli lifvets förlust. Att
dödsstraffet finns där, håller nog brottslingar mera
i styr än om det vore borta, menade han.
Det är ungefär samma förhållande som med
prygelstraffet i fängelserna. Det användes
sällan — på Långholmen en gång i år, ingen
gång 1899 — men endast medvetandet att det
existerar inger fångarne respekt, och när det
någon gång måste tillgripas, råkar hela
fängelset i uppståndelse. Mestadels är det
lättjefulla och uppstudsiga ligapojkar som med
dylik extra bestraffning måste bringas till lydnad.
— Ett af skälen för dödsstraffets
bibehållande är att i annat fall skulle intet medel
finnas att ytterligare straffa en lifstidsfånge,
som exempelvis våldfört sig på
fängelsepersonalen. Är det så?
— Åhnej, genmälde direktören, om vi
också inte ha sådana kraftiga medel som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
