Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exempelvis i Finland, där en fånge kan ådömas
att under ett par års tid bära på en
järnrustning, vägande 18 kilo, finns det dock
högre grader af bestraffning. Enligt 4 kap. § 12
strafflagen kan lifstidsfånge, som begår brott
som ej medför dödsstraff, ådömas inneslutning
i mörk cell under 21 dygn, upprepadt i tre
omgångar med minst tre månaders uppehåll,
och detta är ju ett ganska hårdt straff redan
det.
Samtalet gick öfver till mera allmänna
fångvårdsfrågor och vi passade på att spörja
direktör Palm om riktigheten af uppgiften att
å Långholmen för närvarande förvaras två
fångar, som efter sitt snara frigifvande kunna
tänkas vara i stånd att begå dåd liknande
Nordlunds.
— Ja, det finnes flera sådana, och det
finnes i de flesta fängelser, blef svaret. De brott
de redan begått och det sinnelag de visat
inom fängelset gifva anledning till en dylik
förmodan, men jag kan lugna er med att en af
dem, som snart skall lämna fängelset, ärnar
omedelbart efter frigifningen begifva sig till
en annan världsdel för att söka sin lycka.
Fångar, som under en lång fängelsetid
kunnat samla en större sparpenning, begifva sig
icke sällan till främmande land, där de, okända
af alla, vilja försöka begynna ett nytt lif. Så
var för något år sedan en från detta fängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
