Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfället så förskräckt för att mista sitt eget
lif att han visst ej tänkte på att taga någon
annans. Sedermera uppmanade han kamraten
i cellen inunder att äfven tända eld på sin
cell. Korrespondensen skötes genom
knackningar i väggen, som mången gång äro svåra
att förhindra, då de ofta icke höras ut till
korridoren. Nordlund uppmanade, som sagdt,
den andre fången att tända på för att skrämma
upp fängelsepersonalen, så att den af rädsla
för honom skulle bli släppthändtare mot
honom sedermera. Kamraten lydde också och
tände på, men resultatet blef i alla fall inte
det som Nordlund förespeglat honom.
A propos eldsvådor har det funnits fångar
som visat fullständig mani att anställa sådana.
En kände till och med på sig när ett dylikt
anfall kom öfver honom och kunde i tid
underrätta bevakningen därom. Äfven andra
yttringar af mer eller mindre maniakalisk art
förekomma ej sällan. Dylika maniakaliska
yttringar kunna emellertid ofta vara
simulerade och kräfva vederbörandes stränga
uppmärksamhet och omdöme. Att bland fångarne
finnas åtskilliga som stå på gränsen till
sinnessjukdom förvånar en för öfrigt icke att
höra. Men annars är sjukligheten där icke
stor. Fångarne föra ju också ett så
regelbundet och dietiskt lif. Och dessutom hållas de
alla uppe af hoppet att en gång komma i frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
