Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal med fängelsedirektören å Långholmen år 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närstående. Denne mördare, hvilken såg ut
som en vanlig beskedlig bonddräng, var sá
lugn, så omedveten om hvad han gjort, och
någon tillstymmelse till ånger fanns icke hos
honom.
Fången anser ofta att han blifvit satt i
fängelset för att förbättras. Alla ha vi ju våra
fel och således äfven jag, är han nog
ädelmodig att erkänna. För honom är fängelset
således som ett slags folkhögskola. Det vill
säga förutsatt att han ej anser sig fullkomligt
oskyldig. För sig själf vet han naturligtvis
att han begått brottet, men det betyder
ingenting, i fall han fått för sig att sättet
hvarpå han dömts icke varit riktigt, att det t. ex.,
enligt hans mening, existerat en lucka i
bevisföringen. Då är han genast “oskyldigt
dömd” och hotar att klaga genom alla
instanser och därefter hos riksdagen eller
justitieombudsmannen, om hvilkens allsmäktighet han
är orubbligt öfvertygad. Han har höga
tankar om de rättigheter han anser sig äga
såsom fånge och är icke sen att uttrycka sitt
misshag om han anser något häruti brister,
och genast skall justitieombudsmannen fram
och råda bot.
Om till det anförda lägges det ogillande
som direktör Palm uttalade öfver
bötesförvandlingsstraffet, hvilket han betecknade som
en acklimatisering af brottslingar, tro vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
