Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om äldre och yngre förbrytare, spöstraff, prygel, halshuggning m.m. Ett samtal med generaldirektör Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hemstälde med anledning häraf,
huruvida det ena vore tänkbart, att mördaren finge
tillgång till tidningar. Generaldirektören
ansåg detta vara omöjligt, ehuru det icke finns
något, som hindrar en länsstyrelse att låta en
ransakningsfånge följa med dagspressen.
Tidningar äro dem visserligen förbjudna, men
bevakningspersonalen är, till följd af den tyvärr
dåliga aflöningen, icke alltid förstklassig, och
sålunda icke häller att lita pá.
Hvad detta kan betyda, vid ett fall sådant
som detta, framgår af följande:
Då byråchefen i fångvårdsstyrelsen för en
tid sedan besökte mördaren i Eskilstuna,
möttes han af honom med den hånfulla
förklaringen:
— Jag vet två af mina kamrater på
Långholmen, som komma att göra på samma sätt
som jag, så fort de komma ut!
— Och det ohyggliga är, fortfor hr
Wieselgren, att han har rätt. Det finns verkligen
två af straffångarne därstädes, som
otvifvelaktigt, omedelbart efter sedan de utsläppts,
komma att inslå på brottets bana, och sedan
Nordlund visat dem vägen, kan man befara
det allra värsta. Jag vet mycket väl, hvilka
han afser. Den ene af dem — en ytterst
farlig förbrytare — kommer ut redan i augusti
detta år.
Generaldirektören medgaf det upprörande i,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
