Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En f.d. straffånges berättelse om Långholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att öfverenskommelsen gjordes för omkring tre år
sedan och att de båda vant ”ute” bortåt två år.
— Det finnes alltid två klasser af fångar, tillade
vår berättare. Dessa äro radikala i allting, vilja vända
upp och ned på allt, klaga på mat och befäl och på
hvarandra; ingenting passar dem. De andra äro
konservativa af sig; de äro nöjda med det bestående. En
fånge af den förra sorten motser med verklig fasa
kvällen, då han får krypa in i sin ensamma cell, och
han glädes åt morgonen, då han får sällskapa med sina
likasinnade olyckskamrater. Den ”konservative”
fången gläds däremot åt kvällen, då han får vara ensam
och begrunda sitt brott och straff och slippa höra
kamraternas råa ord.
— Af den senare sorten finns det inte många, sade
f. d. fången, som sannolikt tillhört det ”konservativa”
lägret.
Några särskilda anmärkningar mot
fängelseanordningarne i öfrigt hade mannen ej. I klädesväg var det
si och så; mången får frysa ohyggligt på Långholmen,
hälst den som har stillasittande arbete.
— Men mat och uppassning är i regel bra; man får
väl ändå tänka på, att man är på en straffanstalt,
tillade mannen.
Vårt samtal slöt han med att han uttalade en
önskan om, att gemensamhetsfängelserna måtte afskaffas,
och att en och hvar måtte sitta i sin kabyss.
— Den smula moral man har, blir alldeles
bortsvarfvad där, sade han.
På Långholmen är det plats för öfver 2,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
