Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan med förresten! skrek kungen. I tornet med
dem båda två och det på ögonblicket!
Och nu grepo hovherrarna Lång och satte
honom i tornets mörkaste fängelsekammare,
medan hovdamerna togo hand om sytärnan och
lagade, att hon hamnade i tornkammaren näst
intill. Där sutto nu Lång och sytärnan i var sitt
mörka fängelse, och de kunde aldrig någonsin
fly därifrån, ty en bister soldat gick utanför
och höll vakt.
— Ack, jag brushuvud! tänkte Lång. Jag far
då alltid så dumt fram! Så nu får jag väl
skylla mig själv, men det är synd om tärnan.
Nå, jag får väl trösta henne, så gott jag kan.
Och så visslade han den ena melodin efter
den andra, och det dröjde heller inte länge,
förrän tärnan torkade sina tårar, ty Lång var ju
mästare i visselkonsten.
Men kungen sade till allt sitt hovfolk:
— Ja, där får han allt sitta och vissla ända
till den dag jag får se en karl, som är ännu
längre än han. Och det lär jag väl aldrig få se!
Hemma hos den fattige torparen var allt som
förut. Geten hade fortfarande lika dåligt bete,
och därför blev det också si och så med mjölken.
En dag sade Längre till fadern:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
