Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungen låtit spärra in mina båda småbröder, och
nu ville jag gärna få dem med mig, när jag om
ett år lämnar tjänsten, för vår far är gammal
och längtar allt så smått efter dem.
— Låt gå för det! sade kungen, fast han
enligt sitt löfte bort släppa dem på ögonblicket.
Och så fick Längst sig en trasa och gned
koppartaket, så att alla spiror och torn glänste som
klaraste guld. Bara han sträckte sig ordentligt
på tåspetsarna, nådde han ända upp till högsta
tornspiran, så nog var han bra i tjänsten.
Kungen var omåttligt belåten och satte händerna i
sidorna och sade:
— Se, så ska det vara! Nu kan då alla
resande se, att här bor en kung, som inte går av
för hackor!
Och hovdamerna och hovherrarna satte
näsorna i vädret och sade:
— Så där ja! Nu kan då var och en se, att
inte vem som helst duger till hovdam och
hovherre här! Åh nej, här fordras egenskaper,
stora och sköna och lysande egenskaper!
Så gick ett helt år.
När Längst en dag stod och gned på den allra
högsta tornspiran, som hade ärgat under
natten, fick han höra en stilla gråt. Han tittade
sig omkring och se — där på en balkong satt en
ung fager byktärna och grät bitterligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
