Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som solstrålar kring hennes skuldror och flöt
ned på golvet, och det underbara rosenträdet
hade brett sina blad över henne som ett
doftande täcke.
Prinsen sjönk ned på knä och tryckte en kyss
på den sovandes läppar.
I detsamma slog Törnrosa upp sina ögon och
såg sig omkring, glad men utan förvåning i sitt
ansikte, som om hon blivit väckt ur en kort
sömn.
— Välkommen, min prins! viskade hon. Jag
har väntat dig länge. O, varför har du dröjt så ?
Prinsen svarade icke. Han tog henne vid
handen, och hon reste sig. Som ett doftande
regn föllo rosenbladen ned från henne. De
bägge unga, lyckliga varelserna stodo länge och
sågo tysta in i varandras ögon.
Nu var förtrollningen bruten. I hela slottet
genljöd det av glada röster. Konungen vaknade
upp, hovherrarna vaknade, vakterna skyldrade
nere på borggården, hundarna skällde, kocken
gav kökspojken den örfil han skulle ha fått för
hundra år sedan och lakejerna sprungo vidare
med sina brickor. Och runt kring slottet
vaknade också hela naturen till liv. Träden susade
som förr, springbrunnarna plaskade, fåglarna
kvittrade.
Men i prinsessans kammare sutto de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
