Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bam yttrade, när han sade, att moster
Viri-bundas näsa blivit större.
Den gamla feen smålog också rätt belåtet.
— Du har även vuxit rätt bra, min gosse,
sade hon.
— Vill inte moster stiga in och se, hur jag
bor? sade Bam-Bam.
Jo, det hade moster Viribunda inte
någonting emot.
I detsamma fick Bam-Bam syn på Toto.
— Vad är det där för en byting? sade han.
— Åh, det är en liten tjänare, som jag tagit
med på färden, sade Viribunda.
De gingo in i berget. De gingo genom långa,
slingrande gångar, som voro svagt upplysta av
lysmaskar och lyktgubbar. Slutligen kommo
de in i en mycket stor välvd sal. Den var
upplyst av en rad lyktor runtomkring. När man
såg närmare efter, såg man, att lykthållarna
voro stora ödlor, skimrande i rött och grönt,
vilka stodo orörliga uppställda utmed
bergväggen och buro på sina huvuden klart lysande
ädelstenar, vilka tjänade som lampor.
Jätten bjöd Viribunda att slå sig ned i
högsätet vid ett stort bord för att spisa frukost.
Toto fick sätta sig på en pall bredvid henne.
Viribunda viskade hastigt till honom, att han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
