Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han klättrade över några låga klippor och
styrde kosan inåt land. Han gick på måfå en
stund över den vidsträckta’ödemarken, tills han
slutligen tyckte sig se några träd på avstånd.
Utmattad av sorg och hunger påskyndade han
diock sina steg och fick snart syn på en vacker
stad. Då han närmade sig den, såg han folk
komma ut mot sig.
— Jag måste bönfalla dem om deras beskydd,
tänkte han sorgset. Jag måste kanske bli slav
på nytt. Det vore värre än att lida skeppsbrott.
Han förstod inte riktigt, varför han nu
älskade sin frihet, fastän den endast bringat honom
sorg och olycka.
Då folket kom närmare, såg han, att de voro
välklädda, och att de medförde en vacker vagn,
dragen av praktfullt munderade hästar.
— Länge leve konungen! ropade de.
Men Yussuf kunde inte upptäcka någon kung.
Ett stort följe dyrbart klädda hovmän omgå vo
vagnen, men den var tom. Yussuf stannade
förvånad.
— Jag måste vänta, tills kungen passerat
förbi, tänkte han.
Men till hans stora häpnad trädde hovmännen
fram och bugade sig för honom, och allt folket
ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>