Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samsarerna voro människoätare av en
ohygglig, aplik fulhet. De stängde nu in sina nya
fångar i ett väl bevakat fängelse och gödde
dem med russin och mandel för att få dem
fetare. Snart hade Dirbas sett sina
följeslagare, den ene efter den andre, föras bort för
att bli uppätna, och han förstod, att samma öde
hotade honom själv; men han beslöt sälja sitt
liv dyrt. Han gjorde visserligen intet motstånd,
när man kom och förde honom till
samsarko-nungens kök; men då han fick se den stora
slaktkniven ligga på ett bord där, spände han
sina muskler, slet bojorna, ryckte till sig kniven,
ställde sig med ryggen mot en vägg och
utropade :
— Den, som försöker gripa mig, dödar jag!
Nu blevo alla kockarna mycket rädda, och
palatset fylldes snart av skrik och förvirring.
Kungen själv gick till köket för att ta reda på
orsaken. Han blev förvånad över den unge
Dirbas mod och styrka och lovade honom; att han
skulle slippa bli uppäten. Och när han under
samtalet fick veta, att främlingen var en
konungason, lovade han att ge prinsen sin egen
dotter till gemål, fastän Dirbas artigt sade, att
en av samsarernas egna furstar bättre
förtjänade den äran. Konungen blev missnöjd och
hotade att taga tillbaka benådningen, om Dirbas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
