Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kor och firade ett högtidligt bröllop med all den
prakt, som den gamle kungens tjänande andar
kunde åstadkomjna.
Sedan framlevde de sex lyckliga år hos
konungen i det underbara palatset och fingo två
söner. Den gamle var alltid god mot dem och
de mot honom. Men människorna äro sådana,
att även det sorgfriaste liv sällan
tillfredsställer dem, om de äro hindrade att bege sig vart
de vilja. Det blev så även med Dirbas och
Ibris. De tröttnade på att sitta i de praktfulla
gemaken, vandra genom de vackra,
blommande trädgårdarna och låta sina ögon bländas
av guldets och juvelernas glans. Den gamle
konungen och de mäktiga andar, som lydde
honom, talade aldrig om människorna och deras
liv. Ibris började täras av längtan efter sin
far och sitt eget folk, och detsamma var fallet
med Dirbas. Slutligen kommo de överens om
att tillsammans söka upp den båt, som hade
fört dem dit, och anförtro sig åt den för att
möjligen kunna komma till Georgien eller
Ka-risme.
Men hemligt ville de inte lämna den gamle
kungen, som hade varit så god emot dem. De
talade om för honom hur de längtade och vad
de ämnade göra, och de lovade att åter besöka
honom, i fall de nu lyckades återfinna sina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
