Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De förstodo meningen och blevo ivriga att lyda
honom. Hundra skepp utrustades och
bemannades, och prinsen beredde sig på anfall ifrån
de fågelhövdade.
Snart kommo de också seglande under
vapen-skrammel och högt skriande. Men prinsens folk
stoppade propparna i öronen, och när de nu inte
längre hörde sina fienders hemska läten, blevo
de inte rädda utan stredo tappert och vunno en
så fullständig seger, att de fågelhövdade aldrig
mer vågade komma nära deras kuster.
Kungen med guldklorna blev överlycklig,
firade segerfester i en hel vecka och gav hären
stora belöningar. Prins Dirbas fick ett
praktfullt palats att bebo och allt vad han för övrigt
behövde.
I sju år stannade han i landet och väntade
förgäves på tillfälle att få resa hem. Konungen
tog honom till rådgivare i nästan allting och
erbjöd honom slutligen sin enda dotter,
prinsessan, som skulle ärva landet. Dirbas försökte
göra undanflykter, men då blev kungen otålig
och sade:
— Sätter du inte mera värde på min nåd?
Antingen skall du nu gifta dig med min dotter,
eller också låter jag hugga huvudet av dig. Välj
själv!
Prinsen av Karisme ansåg sig tvungen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
