Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika dräkter, alla dyrbara och praktfulla, men
Dirbas kunde ändå inte glömma, att hon hade
guldklor. Då själva festen var över och Dirbas
med prinsessan vid handen trädde in i hennes
gemak, sade hon:
— Du ser inte så glad ut, som konungens måg
borde göra på sitt bröllop. Säg mig uppriktigt,
skulle det kännas svårt för dig, om jag bad dig
att få igen min frihet?
Prinsen blev så överraskad, att han inte
kunde ge något artigt undvikande svar utan sade:
— Eftersom du begär ett uppriktigt svar,
måste jag tala om sanningen: jag önskar av
allt hjärta, att jag kunde återfinna min gemål
och mina två söner, som har blivit bortförda
av sjörövare. Om de inte är i livet, vill jag
helst inte ta någon ny gemål utan söka upp
min gamle far och vara honom till hjälp.
— Det är jag glad åt, sade prinsessan med
guldklorna, och nu skall jag också tala riktigt
öppet med dig. Det finns en andekonung, som
älskar mig, och ingen annan vill jag ha till
gemål. Men min far vill inte uppfylla min önskan
utan har förmått en vis man att fängsla den,
som jag älskar, innanför den där
elfenbensdör-ren, och jag kan inte själv befria honom.
Kanske du kan det? Min far har ju låtit bevaka
mig strängt, men nu ämnar han lägga vakthåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
