Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apor, och så travade den underliga ryttarskaran
genom slottsträdgården bort till de praktfulla
skogar, som lågo bakom den.
Det var en egendomlig ridtur, och prinsen
fann mycket intressant att se under vägen.
Omsider hann man fram till en flod, som rann
genom skogen. Den vita katten grep då ett litet
horn, som den bar i ett sidenband om halsen,
och blåste en signal i det. Strax kommo på alla
skogsstigar ett hundratal kattor myllrande och
stannade nere vid flodstranden. Den vita katten
bad nu prinsen stiga ned i en båt, som låg vid
strandbrädden. De hundra kattorna, som
kommit tillstädes vid hornsignalen, rodde så den
vita katten och hennes gäst över floden, allt
under det de sjöngo eller jamade allehanda små
muntra visor.
Efter en halv timmes roddtur red man
tillbaka till slottet. Här höljde sig katten åter i
sin svarta slöja och förde sin gäst till det
väntande frukostbordet.
Så gick dag efter dag, veckor, månader.
Prinsen hade alldeles glömt sitt egentliga uppdrag:
att söka upp en liten trogen och klok hund åt sin
far. Han njöt av sin tillvaro på det härliga
slottet hos den vita katten, som tänkte ut allt
för att göra hans liv så angenämt som möjligt.
Ja, stundom sörjde prinsen nästan över, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
