Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand i hand och litet rädda ännu. Men när de
sågo, hur stilla den stora björnen låg, och vilka
kloka, vänliga ögon han hade, så gingo de allt
närmare honom, och Snövit lade mera ved i
spisen, för att det skulle bli varmare för deras
gäst.
Till och med lammet och duvan övervunno
snart sin fruktan och närmade sig helt nyfikna,
då de märkte, att deras matmödrar blivit
modiga.
— Kära barn, sade Vita Björn, i det han lyfte
upp huvudet och såg på Snövit och Rosenröd,
vill ni inte vara så snälla och slå snön ur pälsen
på mig?
Jo, det gick väl för sig, menade de båda
flickorna. Och Snövit och Rosenröd klappade och
borstade björnen, så att snön stod som en sky
omkring honom, och snart var hans päls mjuk
och torr och varm. Men då hade också flickorna
blivit riktigt goda vänner med björnen. De lekte
med honom, hoppade upp på ryggen på honom
och drogo honom i öronen. Björnen brummade
av välbehag dels åt leken, dels åt den goda
värmen, och det var endast någon gång, då de
ryckte för hårt, som han knorrande mumlade:
— Snövit och Rosenröd,
glå ej en ungersven dö<j!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
