Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vart ska du då gå, kära Vita Björn?
frågade Snövit.
— Jo, det ska jag säga dig, sade björnen.
Jag och min bror Bruna Björn ha stora
skatter förborgade inne i skogen. Och dem måste
vi vakta för de elaka dvärgarna, som snoka
omkring överallt och redan stulit mycket av
oss. De draga ned allt, vad de komma över,
i sina hålor under jorden, och sedan är det
inte lätt att få igen det. Därför tura vi om
att vakta. Min bror vaktar skatterna om
vintern, och jag vaktar dem om sommaren. Och
nu får jag lov att avlösa honom. Men till tack
för att ni varit snälla emot mig vill jag först
ge er en gåva.
Därmed började han krafsa upp jorden vid
ena sidan om farstukvisten, sprang så till
skogs och kom efter en stund igen med ett
litet rosenskott, som han bar i munnen, satte
ner skottet i det uppgrävda hålet och krafsade
till jorden igen.
Och se, strax sköt där upp en hel liten
rosenbuske, som växte och växte, tills den nådde
ända upp till fönsterkarmen. Då slog det med
ens ut en mängd knoppar på dess grenar. Och
i nästa ögonblick hade knopparna utvecklat sig
till de allra vackraste vita rosor.
Snövit och Rosenröd dansade av förtjusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
