Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntade det, mötte de emellertid åter Bruna
Björn, och alltid hade de lika roligt med honom.
Men en gång, då de voro ute i skogen för att
samla ris, träffade de på en annan varelse, som
de aldrig förr sett. Mitt på stigen, där de skulle
fram, låg ett stor, kullfallet träd, och tvärs över
stammen sprang en liten underlig gubbe, en ful
dvärg, fram och tillbaka. Hans långa, gråa
skägg hade fastnat i en spricka mellan två
trädgrenar och blivit så hårt inklämt, att han icke
kunde få det loss, hur han än ryckte och slet.
Han liknade alldeles en bandhund, som
ursinnig rusar av och an och försöker komma loss
från sin kedja.
Då han fick se de bägge flickorna, blängde
han på dem med gnistrande ögon.
— Vad står ni där och gapar för? skrek han.
Kan ni då inte komma hit och hjälpa mig i
stället?
—- Hur har du burit dig åt för att bli
fastklämd på det där viset, lille man? frågade
Rosenröd.
Men då blev dvärgen ännu ilsknare.
— Din dumma, nyfikna gås, svarade han,
om du nödvändigt ska veta det, så höll jag på
att klyva trädet till småved, ty den smula föda,
som jag och de mina behöva, skulle brännas
upp vid sådana stockeldar, som ert glupska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
