Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dad och smugit sig undan med en säck på
ryggen.
— Voje, voje, voj, jämrade sig björnen. Den
var just full med min brors och mina präktiga
ädelstenar, som den nedrige dvärgen varit och
stulit. Ni skulle aldrig ha hjälpt honom att
komma undan. Både ömen, som ville ta
honom, och fisken, som ville dra honom, och
trädet, som ville knipa honom, voro min och min
brors tjänare, som jag skickat ut att leta reda
på tjuven. Men nu har han tagit alla våra
skatter, och vi få aldrig se dem igen.
Den stackars björnen var så ledsen, att
tårarna droppade ur ögonen på honom. Och
Snövit och Rosenröd blevo så bedrövade för hans
skull, att de gräto med och togo upp sina
näsdukar och torkade än sina egna tårar och än
björnens.
Till sist voro de likväl tvungna att skiljas från
honom för att uträtta sitt ärende i staden. Och
de måste ändå springa för att hinna med det,
så fördröjda som de blivit.
Sedan de äntligen fått sälja sitt garn, begåvo
de sig strax på hemvägen. Men det hade blivit
så sent, att solen höll på att gå ner, då de åter
gingo genom den ödsliga klipptrakten, där de
räddat dvärgen från örnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
