Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskning, att deras eget bekymmer var det
minsta, och att de andras voro mycket större.
Inom några ögonblick var repet alldeles tomt.
— Har nu var och en tagit det minsta
bekymret? frågade krämaren.
— Ja, svarade Mustapha Ben, i det han åter
satte på sig sitt röda hår och kände sig mer
belåten, än när han var utan det.
—- Ja, ropade de andra i korus.
— Förbli då nöjda, gott folk i den nedgående
solens stad, sade krämaren med sin välljudande
stämma. Kom, min trogna korg och rep! Och
korgen hoppade upp på hans rygg, och repet
snodde sig raskt kring hans kropp.
— Farväl, var lyckliga och nöjda! sjöng han
muntert, och folket såg honom gå uppför det
kala berget, som ännu lyste som guld i
solnedgången. När han hunnit upp till toppen,
vinkade han med handen och försvann.
Men från den dagen voro stadsborna lyckliga.
Ebba Nordcnadlcr.
Teckningar av Louis Moe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
