Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. P. Andersson, Bidrag till folkskolans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på detta sätt antog sig, hvadan han ej hade ett enda öre
för sin möda. Tvertom hände det ofta att han af egna kläder
tog en röck eller något annat plagg och lät göra om det åt någon
behöfvande gosse. Var det någon gång en gosse, hvars föräldrar
voro välbergade, som önskade erhålla »högre undervisning», så
inskränkte sig hela beloppet derför till högst tio kronor för året,
ehuru vanligen sådana föräldrar på ett eller annat sätt sjelfmant
visade sin erkänsla »in natura». Sådan var denne lärare, och
han var tillika som en far för sina lärjungar. Sant är att
många af hans lärjungar af kortsynthet misskände honom för
hans mången gång öfverdrifna nit; men flertalet af hans ännu
lefvande, gamla elever skola välsigna hans minne och om de
någon gång kommit till den plats, der han sedan några år hvilat
under den gröna, med hans älsklingsvext granen omgifna torfvan,
torde minnet af honom framkalla en tår i ögat. Ja, sådan var
han och sådana voro många af den gamla stammen. Misskända,
obemärkta och glömda hafva många af dem gått ur tiden; men
den gode fadern i himmelen vet deras gerningar, och med
afseende på deras jordiska verksamhet kan man med rätta säga
att mången fått ordnar och medaljer för långt mindre än så.
Folkets förhållande till skolan. Folkskolan, som nu
var en ny inrättning, betraktades af många såsom onödig. Man
resonerade så, att om man gåfve allmogen för mycken
upplysning, skulle den blifva trotsig och svår att leda och att litet hvar
ville blifva herre. En del personer tyckte att »mina förfäder
hafva varit aktningsvärda utan så mycken lärdom»; det vore af föga
nytta att folk, som endast finge handtera plog, spade och yxa,
skulle nöta bort sin ungdom med att läsa om gamla kungar,
»jordegrafi» och hvad annat dessa krångliga böcker heta.
Allmänna meningen var att folkskolan var ett intrång i folkets
personliga fri- och rättigheter. Dock funnos äfven personer, som
med glädje helsade det tillfälle, som nu vore beredt deras barn
att få lära någöt. Ty dessa resonerade, att ett litet mått af
vetande ej vore tungt att bära för någon. Om jag
undantager förenämnda skola, var skolgången i högsta grad oordentlig.
Många föräldrar tyckte att de kunde sjelfva lära sina barn läsa,
hvadan många betraktade det som en synnerlig gunst mot läraren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
